Höghastighetskulturell helg

Söndagen sveper in över södra Stockholm. I sovrumsfönstret sträcker sig små linplantor mot solen. Lägenheten badar i ljus och vi inviger balkongen för att äta frukost; te, rostat bröd, juice och tidningen. Över dess sidor smids lömska planer som inkluderar trädgårdstomtar.
Helgen har varit två dagar av kulturyttringar i hög hastighet. Ikväll väntar ännu en spelning på Konserthuset med Salif Keita.

Gårdagen bjöd på Textmässa på Nürnberghuset, jag hade sällskap av Frk C från Linköping; Vi hängde på låset strax efter 11 och var inne i salarna samtidigt som utställarna ännu höll på att plocka upp sina dyrgripar på borden så för en stund återvände vi ut i det skarpa solskenet på innergården och kände strålarna studsa mot fågelkvittret överallt.
Textmässan var varm, trång och innehållsrik. Ett pirrande i magen och ett intensivt antecknande av intressanta titlar att lägga vantarna på då löningen börjar rulla in kontinuerligt igen. Dessvärre slogs jag av hur otroligt dåligt pålästa om sina böcker en del av utställarna var. Vi bad dem berätta för oss om vad de ställde ut, var Sofi Oksanens Stalins kossor bra och exakt vad är det som är så bra med De vilda detektiverna av Robert Bolaño? Svaret: "Alltså, den är jättebra, jäätte-bra verkligen!"

Några fynd gjordes dock: Claire Castillons Insekt (på rekommendation av Frk C), Stig Sæterbakkens Osynliga händer, Gustav Meyrinks Golem (för att jag valde att teckna medlemskap i Vertigo förlags Stormtrupper) och Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen (för att jag har velat ha den bisarra skitiga boken i flera år, men aldig kommit mig för att skaffa den). Till Maskinisten köpte jag den underfundiga bilderboken De lata barnens bok av peter sauter och illustrationer av Alvar Jaakson.
Jag klappade också på diverse bilderböcker hos Vombat förlag, Anna-Maria Sörmans Det sjuka hos Atlas och de böcker av Clarice Lispector jag saknar, hos Tranan. De får vänta för det råder visst ekonomiskt underskott.

Vidare lyssnades på inte mindre än fyra seminarier där allt från Sverige som filosofiskt u-land till litteratur noir till prostitution och HIV-män till gotik och excentrism avhandlades. Dessvärre var ljudet lite dåligt här eftersom textmässebesökare sorlade så mycket runtom seminariet.
Trötta men upprymda efter Textmässan tog sig jag och Frk C till Kulturhuset för att möta upp Maskinisten och se Loretta Lux skevt, fascinerande fotoutställning. Därefter sattes kursen på Scen Gavelius och den allra sista föreställningen av Dagordning med Teater Lacrimosa. En fullständigt fullsatt salong, där alla ljud satt där de skulle. Efter föreställningen bjöds det på efterfest och presentutdelning; en flaska gott vin, en liten låda med utsökta chokladpraliner från Chokladfabriken och sist men inte minst Lisbeth Larssons Hennes döda kropp om Victoria Benedictssons författarskap. En verklig fullträff eftersom jag stod vid Weylers bokbord tidigare på dagen och klappade på just den här boken. Jag fick också med mig Större än så här - Tankar för en genusnyfiken gestaltning. Nu väntar lata dagar i hängmattan på balkongen med choklad, vin och god litteratur. Eller var det tvärtom? Litteratur, gott vin och choklad?

Jag är så innerligt glad över att ha varit med och hjälpt till med föreställningarna under mars och april, stolt över att ha fått vara med på ett hörn hos dessa underbara och varma människor. Lärorikt och intressant har det varit - upptakten till våren blev mindre grå.
Kvällen led mot sitt slut och en mycket trött men nöjd och rörd ljudtekniker gick hem med sin maskinist och stöp i säng, glad och tillfreds med sig själv, sitt utförda arbete, uppskattning på detta och den litterära skörden.