onsdag, mars 25, 2009

Kort reflektion och uppdatering - jellyfish style


En period av ingenting har infunnit sig. Koncentrationen ligger och dräller nere i raggsockorna. Solen är tillbaka och jag känner mig som en manet, jag glider mest runt i tillvaron - zum zum zum...

Det är till och med svårt att läsa just nu, även om jag ibland förlorar mig i Dominikanska republikens historia och den sfäriskt formade Oscar Wao med tillhörande familj. Min bild av Oscar stämmer rätt bra överens med Star Wars Kid, ni vet det där gamla filmklippet på You Tube, där en rätt överviktig tonåring hoppar runt i en studio på sin gymnasieskola och leker Darth Maul? Han kastar sig av och an inför kameran med en lång pinne, rörande målmedvetet. Dessvärre läckte filmen ut på internet och pojken som var på den blev föremål för åtlöje inför hela världen.

Jag tycker mycket om Junot Díaz språk. Han skriver med en närhet till läsaren, som ett samtal. Jag är svag för sådant, när författaren vänder sig direkt till läsaren. Jag tycker om fotnoter. I The brief wondrous life of Oscar Wao är det mycket fotnoter. Det är mycket science fiction och fantasy som refereras, vilket är roligt då jag på senare tid börjat läsa mer sådant.
Jag undrar såklart över hur den svenska översättningen ser ut med alla dessa spanska ord som spränger texten. Detta skall undersökas.
Men jag tycker om den, jag ler och läser. Om förbannelser och kärlek, förlorade barn och gangsters, alvspråk och majsfält. Ett slutgiltigt omdöme, vid ett senare tillfälle.

Vidare kan undertecknad manet hälsa att Bookmooch nu resulterat i tre böcker av Zadie Smith (en författare jag längee planerat att läsa), skickade till mig från Chile och olika platser i Svea Rike. Jag har t o m snappat åt mig ytterligare två böcker av Charlaine Harris (på Myrorna) enkom för att kunna ge bort dem på Bookmooch. Jisses jag är verkligen biten.
Jag har tyvärr ingen kamera just nu, annars skulle jag gärna publicera bilder på finfina paket med, för mina ögon, ovanliga frimärken.

För övrigt är det glädjande att David Lynch finns på Twitter. Sävliga väderleksrapporter och återhållsamma reflektioner dyker upp på skärmen ett par gånger om dagen. Även Chuck Palahniuk har ett konto men då innehållet där inte skrivs av honom själv känns det (trots att han är en av mina absoluta favoritförfattare) inte alls lika intressant.

Inga kommentarer: