onsdag, oktober 22, 2008

Bokstäverna D och G

Bokutmaningen tycks ha legat på is ett tag. Två nya bokstäver har nu tillkommit: D och G.
Eftersom jag är mycket förtjust i den visuellt mycket tilltalande tv-serien Dexter, och då denna (åtminstone den första säsongen) baseras på en bok av Jeff Lindsay: Darkly Dreaming Dexter, önskar jag givetvis läsa denna om en seriemördare som följer en strikt kod: han mördar bara förbrytare.
Tydligen har boken ett gäng uppföljare, vilka jag inte är fullt lika säker på att jag skulle idas läsa. Det återstår att se hurpass bra den första boken är, men inledningen verkar ju onekligen lovande.
Jag vill också här nämnda De utestängda av 2004 års Nobelpristagare Elfriede Jelinek. Jag nämnde den häromdagen då jag ordade om Scenario X, men vill här tipsa om den igen. Jag tycker den är fantastisk, inte för det grova våldet, råheten och det svart vidriga, utan för den underliggande svarta humorn med vilken Jelinek beskriver samhället och dess människor i Österrike på femtiotalet. Hon gör det galant och jag kommer på mig själv med att otroligt nog sitta och le under läsningen.

Författare på D känns lite svårare, kanske är det det allmänt vegetativa tillståndet på arbetet som gör sitt till här. Jag kommer att tänka på Unni Drougge, som jag de senaste åren tappat bort. Jag minns att jag läste henne i samma veva som Per Hagman, Carina Rydberg, Peter Birro... alltså då jag var kring 17-21 år. Då hette böckerna Jag, jag, jag!, Andra sidan Alex och Regnbågens tid. Men jag tror jag tröttnade på hennes skrivande, för jag tappade bort henne i alla fall. Kanske är det dags att plocka upp henne igen?
Jag hittade hennes blogg nu när jag satt och funderade, den skall läggas till läsningen då författarbloggar i regel brukar vara intressanta att läsa. Marcus Birro stängde ju för övrigt sin blogg idag, efter att under en mycket lång tid stått ut med att vissa ryggradslösa kretiner skrivit extremt respektlösa saker om honom och hans familj i kommentarerna. Tycka vad man vill om Marcus Birro, men nog är det fascinerande med allt det här hatet som delar av svenska folket tycks gå runt och bära på, som de tror man kan "anonymt" delge utvalda personer över internet?

Bokstaven G då.
I somras köpte jag Goblins! av Brian Froud och Ari Berk. Mycket trevlig och framför allt rolig bok där diverse goblins (små illasinnade älvliknande varelser som mest tycker om att ställa till med besvär för människorna) presenteras. Brian Froud har illustrerat och som alltid är hans illustrationer alldeles fantastiska. Boken kräver ett stort stycke humor av sin läsare, kanske somliga (sådana som inte är så roade av fantasy och sagor kanske?) till och med skulle tycka den var lite larvig eftersom den ju å det bestämdaste hävdar att goblins faktiskt existerar eftersom boken är fullkomligt infekterad med dem.
Nåväl, sant eller inte: illustrationerna är underbara och jag tycker att alla som inte tidigare kommit i kontakt med Brian Frouds mycket vackra och fantasieggande alster, borde göra det omgående.

I författarväg kommer jag endast att tänka på Jan Guillou.
När jag gick i högstadiet minns jag främst två böcker vi fick läsa. Den ena var Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, den andra var Ondskan av Jan Guillou. En av ovan nämnda verk stannade kvar i mitt sinne, gissa vilken?
Jan Guillou må vara, som svenska Wikipedia hävdar, "en av Sveriges viktigaste opinionsbildare", men som skönlitterär författare bedömer jag honom, utifrån ovanstående bok, som omåttligt överskattad. Ondskan tilltalar säkert ännu idag unga vilsna och hunsade tonårspojkar, men faktum är att den är extremt överdriven och enligt mig fantastiskt orealistisk med bokens centralgestalt Erik och hur han med övermänsklig kraft slår ner på pennalister till höger och vänster.

1 kommentar:

Antigone sa...

Hm.....själv gillar jag Peter Birro massor, främst hans manus!

Hoppas du har en underbar helg!
*läser vidare och ikapp i din blogg*