måndag, oktober 20, 2008

Nödvändigheten i att drömma


Inatt drömmer jag.


Jag drömmer mjuka fåtöljer, slitna kaffebord, urdruckna kaffemuggar, ständigt om och om igen påfyllda tekoppar. Jag drömmer blickar ut genom fönstret, ut på snöslasket utanför där människorna hastar förbi med kapporna tätare kring kroppen. Jag drömmer om en bjällra vid dörren, hur den plingar när någon kommer in, stampar tidigare nämnda slask av fötterna, blickvandrar runt bland vackra bokryggar, titlar, stora och små. Skönlitterärt och konst, teoretisk litteratur och deckare, poesi och prosa. Läser än här, än där, tittar på omslag, bläddrar bland sidor... kanske läses (huvvaligen!) sista sidan först.
Mörkt trä, kanske ek, bär upp de många titlarna ända till taket. En stege finns för den som törs klättra högst upp, för den mindre äventyrlige - en pall.

Jag drömmer rykande hett kaffe, starkt svart kaffe, kaffe med eller utan varm eller kall mjölk, kaffe med sojamjölk, kryddiga teer, rött, svart, grönt, tunga dofter av bröd och bakverk. Pepparkakor. Jag drömmer om kaffemaskiner som väser en smula högre än den bakomliggande musiken, kanske bara bara enstaka toner och ljud, kanske ibland Billie hör hemma mellan väggarna här? Den gode Tom Waits hör då definitivt hemma här, han för tankarna till rökiga, dunkla lokaler, bourbon och marginalkaraktärer bland tivolimusik och freakshows.
Väggarna, där vackert inramade bilder ryms. Stora och små, bilder från då och nu, svartvitt och färg, porträtt av kända och okända, kanske bara inte ännu kända? Bilder av gatukonst från världens alla hörn, kasnke till och med lite på uppdrag målade väggar? Ikeas och Gallerix dussinkonst får gärna hänga på en annan plats, inte här.


Jag drömmer om rum för storslagna tankar, skriverier och aktivitet. Om ett bord och en klappstol på trottoaren en vårsolig förmiddag, vårens första kopp kaffe ute medan staden sakta värms upp och väcks till liv. Medan fräknarna i ansiktet ännu ligger i vinteride och ögonen tåras i solskenet för att man glömt hur förbannat ljust det kan vara.
Inatt drömmer jag och känner allt det där ljuset i bröstet och solvärmen på kinderna.

2 kommentarer:

emm sa...

Ja drömmar är livsviktiga. Vacker skrivet var det också!

Anonym sa...

Vad fint skrivet! Det låter så mysigt.
//Therese (bokbloggen.bloggagratis.se)