Bokkärlek

Att skriva om böcker.

Det känns som en intressant tanke. Ett ordentligt syfte och inte bara en massa dravel.
Inatt, på jobbet, har jag tassat runt på nätets olika bloggar. Det är onekligen intressant att se alla mer eller mindre intressanta saker som Svea Rikes invånare skriver om.

Från och med nu skall även jag försöka skriva mer om böckerna jag läser. Även om jag bara läser dem för studierna och således ibland spyr på dem eftersom att läsa dem är ett tvång.
Att läsa skall inte vara ett tvång, egentligen. Att läsa skall vara något jag ger mig själv, ett sätt att slappna av, koppla bort. En frizon där jag kan vara på en annan plats.

Jag älskar att läsa. Jag älskar verkligen böcker. Att snöa in, att stryka under. Att läsa högt väl valda stycken. Att läsa högt för mig själv, att läsa högt för andra så de förstår hur vackert och bra det är (vilket de ibland bara tycker är jäkligt irriterande!)! Att läsa om igen för att finna nya känslor och tankar man missade första gången.

Att gå in på biblioteket är en nästintill religiös handling. Jag stänger av mobilens ljud och går ner i puls en smula. Biblioteket är som en katedral för tystnad, kontemplation och kunskap. En plats för återhämtning och rekreation.
Det är nästan samma sak med antikvariat. Har jag tid att slå ihjäl på stan, släntrar jag gärna in på något antikvariat och bläddrar runt bland hyllorna. Där är det känslan av att inte veta vad man skall hitta som är intressant. Jag bläddrar i böcker, läser obekanta eller välbekanta rader. Alltför ofta får böckerna följa med hem - till de redan belamrade bokhyllorna.

Mamma har alltid uppmuntrat oss barn till att läsa, därav mitt intresse. Det började alltså tidigt med bokklubbar och böcker till födelsedagen och julen.
Jag kan komma ihåg att jag tyckte det var så roligt att läsa att jag faktiskt läste ut vår läsebok innan alla mina klasskamrater en kväll hemma hos pappa. När jag kom till skolan dagen därpå trodde inte min lärare på mig. Klass(kamraterna) trodde givetvis att jag försökte ställa mig in. Jag var 8 år gammal.
Såfort vi skulle åka någonstans med bilen, var en bok med.
Just nu hinner jag inte läsa så mycket av det jag faktiskt vill läsa. Kurslitteraturen slukar nästan all tid och kraft. Och kanske är jag också rädd att läsa för mycket av det jag vill, för att det flyttar fokus från pluggandet?

Så, jag hittade en lek på en bokblogg på nätet:
1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 23.
3. Leta upp den femte meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Jag gjorde detta och eftersom närmaste bok var kurslitteratur, blev det:

"Därför frågar hon vad det betyder att kännas vid en kategori som enbart kan upprätthålla sin specificitet och sitt sammanhang genom att utföra en rad tidigare frånkännanden." (L-ordet, Tiina Rosenberg)

L-ordet -Vart tog alla lesbiska vägen? handlar precis som titeln antyder, om ordet lesbisk. Vad har det betytt och hur har det använts i historien och vad det betyder och hur används det idag? Det är en intressant berättelse om hur ordet genomgått förändringar från lesbisk till det nu oftare använda flata/queer. Det är också en berättelse om de icke-heterosexuella kvinnor som kämpade för de heterosexuella kvinnornas bättre villkor under den andra vågens feminism, men som själva i mångt och mycket inte fick något stöd i kampen för sina egna. Således handlar boken alltså också om krocken mellan queer och feminism och hur hbt-begreppet på många sätt osynliggör de specifika grupperna som det inkluderar.
Det är över lag mycket intressant läsning. Jag tycker denna bok känns enklare än Rosenbergs tidigare Queerfeministisk agenda. Kanske skall jag bara plocka upp den igen och läsa om den?

Hittade detta lite smått roliga test på Bokhora:




Bilden: En boktrapp. Snillrik och snusksnygg lösning.