Häromnatten fullkomligt slukade jag Mörkt vatten av Joyce Carol Oates. Jag kunde verkligen inte sluta läsa förrän den var slut.
Boken, en kortare historia, utspelar sig egentligen bara under en ung kvinnas dödsögonblick, då hon efter en bilfärd med en rattfull senator sitter ensam, inlåst och fastklämd i den genom det svarta vattnet sjunkande bilen.
Jag får följa Kelly genom hennes liv med början och slut medan hon kämpar för att ta sig loss ur bilbältet som håller henne fjättrad.
Historien är så otroligt effektfullt berättad. Nästan så att jag som läsare känner hur vattennivån sakta stiger runtom mig, det blir svårare och svårare att andas. Det för mina tankar till Chuck Palahniuks Guts från novellsamlingen Haunted. Just hur känslan som förmedlas blir så påtaglig. Sedan att Guts är en smula mer vriden och vidrig än Mörkt vatten är en annan femma. Detta skriver jag med ett leende, läs själva får ni se.
Det jag gillar med Joyce Carol Oates böcker är hur de alltid visar på det ohyggliga i det till synes helt vardagliga.
Den medelålders senatorn som Kelly skrivit ett examensarbete om, hur äcklig och motbjudande han egentligen är. Hur hon inte ser detta för hon är imponerad av honom och ser upp till honom. Hur han är som en hal ål, som lindar sina äckliga politikerfingrar om den unga naiva (?)protagonisten. Och jag frågar mig själv; Hur kan hon? Hur kan hon falla för en sådan man? Hur kan hon vara ett sådant spån? Hur kan hon sätta sig i en bil med ett sådant äckel?
Hur hon sitter i sina sista mintrar i livet och fantiserar om hur denne senator springer iväg och hämtar hjälp, för att komma tillbaka och rädda henne... när han egentligen bara vill rädda sitt eget skinn.
Jag vet hur boken skall sluta, händelseförloppet är redan avslöjat i och med bokens första sida. Detta gör verkligen ingenting.
Jag gillar det trettionde kapitlet bäst, som behandlar olika avrättningsmetoder som använts (och fortfarande används) i USA. Det klipper av snyggt och nästan sterilt från det övriga dramat i boken.
Och jag gillar dedikationen på första bladet: Till alla Kelly.
Nu återstår bara att läsa det engelskspråkiga originalet Black Water.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar