Det händer ibland att man gradvis och på ett synnerligen naturligt sätt hamnar i de egendomligaste situationer. I sådana fall vaknar man dock i allmänhet förr eller senare plötsligt upp och frågar sig, hur i all världen det hela egentligen började. Sticker man t. ex. till havs på en timmerflotte tillsammans med fem kamrater och en papegoja, är det alltså i högst grad sannolikt att man skall vakna en morgon ute på havet - kanske en morgon då man känner sig särskilt pigg och utvilad - och börja fundera. Detta är just vad som hände mig denna särskilda morgon, när jag satt och skrev följande rader i en loggbok som ännu var våt av nattdaggen:
"17 maj. Tung sjö. God vind. Jag är kock idag. Fann sju flygfiskar på däcket, en bläckfisk på taket och en okänd fisk i Torsteins sovsäck..."
Jag har kastat mig ut på en balsaflotte i Stilla Havet med Thor Heyerdahl och fem andra män. Expedition Kon-Tiki är mycket spännande. Inte minst för att den berättar om en verklig expedition men just för att dessa äventyrare alltid fascinerar mig. Tänk tanken: att bygga en flotte och ge sig ut på öppna havet? Att trots att folk runtom säger att det inte går, ändå göra det? För att bevisa att det går?
Boken är utgiven 1952, den är gammal och blekt, bokstäverna djupt inhamrade i det gulnade pappret. Den luktar gammalt, som att stiga in i ett antikvariat. Jag älskar den där doften av gamla böcker. Vidare innehåller boken fotografier från expeditionen, som ger ytterligare tyngd åt äventyret.
Jag kan med såklart avfärda boken som etnocentrisk med helt klar exotifiering av Den Andre, kanske t o m rasistisk ("... en ohygglig rasblandning av indianer, negrer och spanjorer..."s 53) , men vet ni? Jag ids inte. Här presenteras ett äventyr jag vill vara med på och jag måste nog sätta språket i den historiska kontexten, det var väl ändå sådär man språkade. Jag ids inte vara så himla korrekt hela tiden.
Jag vill ha mer äventyr! En gammal vän E, talade för flera år sedan om en bok som behandlade kvinnliga äventyrare i början av 1900-talet. Jag måste höra av mig till henne och fråga om den boken.
Tills dess slukar jag Expedition Kon-Tiki med dess alla skorpioner, inkaindianer, myter, alla märkliga fiskar, valar och bläckfiskar, barska män i uniform och äventyrare i kolonialhattar.
söndag, juli 20, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fler Heyerdahlska äventyr finnes för utlåning i P's bokhylla ;)
Tja, det blir ju så när man läser äldre böcker. Är en bok från en tid då man generellt hade andra värderingar än jag har idag så kan jag låta rasism, sexism och sådant passera på ett sätt som jag inte skulle göra om det gällde en nutida författare.
Ja, visst är det så.
Skicka en kommentar