Bokstaven W

Snubblade, via Bokhora, på en utmaning.
Jag antar utmaningen, som går ut på att nämna en författare och en bok på bokstaven W. Det första var ganska lätt då jag tänker på en fransk författare, Gabrielle Wittkop, vars verk Barnahandlerskan förra året blev översatt av min vän Camilla Nilsson. Det är en brevroman med språk i stil med Marquis de Sade. Även om ämnet för romanen är en kvinna som handlar med barn för bordellverksamhet under revolutionsåren i Frankrike under 1700-talet och historien är tämligen vidrig, är den ändå stilfullt berättad. Jag tycker den är suverän och vill gärna läsa mer av Wittkop.

Att finna en bok på bokstaven W var desto knivigare, men jag kom fram till att White av Richard Dyer (som jag läste i samband med grundkursen i genusvetenskap för några år sedan) faktiskt duger utmärkt. Det är ingen speciellt lätt bok, men icke desto mindre intressant då den sätter fingret på vitheten och hur den (generellt) inte ses som ras; Det är de andra (icke-vita) som innehar ras, vita människor är bara vita. Dyer dekonstruerar vitheten inom bland annat västerländsk film, reklam, fotografi och konst.