lördag, juni 28, 2008

Om serier


Jag har aldrig tidigare sett serier som riktig litteratur. Serier har liksom varit för enkelt, för tråkigt, det skall alltid vara någon slags humor. Ja, serier har tidigare för mig varit något barnsligt.
Från allra första början följde jag Elf Quest (eller Alverfolket, som den heter på svenska) slaviskt. Det började med att mamma och jag hade något ärende på stan och vi gick förbi bokhandeln på Gyllen. Jag var väl ca 8 år eller så. Jag minns inte om det var jag som hittade seriealbumet eller om det var mamma. Jag har kvar dem fortfarande, del 1 till 17, i svensk översättning. Vad jag vet finns inga fler översatta efter det även om historien fortsätter. I vuxen ålder har jag inte återupptagit läsandet av Elf Quest. Det skall dock göras, även om jag kanske inte kommer finna den lika bra som jag gjorde då jag var liten.
Ett visst mått av serier har ändå sluppit fram till mig; The Crow, Tank Girl, Ghost World. Mönstret är att de är alla serier som har blivit filmatiserade, jag har alltså sett filmen först och läst serien sedan. Vidare har jag gärna läst Lenore, Joanna Rubin Drangers serier om Fröknar Livrädd och Märkvärdig etc. Nu härnäst ska jag kasta mig över Persepolis av
Marjane Satrapi.

Med den förra terminens kurslitteratur, som inte tillät några som helst utsvävningar från det jag skulle läsa, fann jag serier som ett utmärkt andningshål från teorier och analyser. D introducerade mig till
Y- the last man (Alla levande varelser med y-kromosom på jorden har dött, endast en man och hans apa finns kvar), DMZ (en vision om Amerikas andra inbördeskrig - i en snar framtid)och The Walking Dead (Zombieapokalypsen är över oss!! Vi får följa en grupp människors liv i en värld av levande döda. Serien har beskrivits som en zombiefilm som aldrig tar slut.).
Så, nu läser jag serier. Det är alldeles utmärkt litteratur det med. Jag får både text och bild samtidigt, det är nästan effektivare än en bok eller film. Klart det aldrig kan konkurrera ut boken som form och upplevelse, men det är inte fy skam med en riktigt bra serie.
Jag såg förresten att Y- the last man skall släppas som film under 2009, så passa på att läsa den nu, redan innan.

Bild: T.S. Elliott (Ness) posar med serier. Han undrade just vad det skulle vara bra för.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,

serier är jättekul. Mina favoriter är Persepolis, Sara Hansson, Queer as Karin och Åke-jävel.

Jättefin hund som du har fotat!

//Therese (bokbloggen.bloggagratis.se)

marlan sa...

Ja, Persepolis var riktigt bra! Jag gillade den verkligen.

Elliott är enkunglighet av sällan skådat slag. En slapphund.

Magnus sa...

"Y – The las man" är fantastiskt bra. Har just beställt det sista (nooo!) albumet. Väntar med spänning.

Läste första "DMZ"-albumet, med fastnade jag inte riktigt för. Kändes så övertydlig (vilket då "Y" inte skulle vara? Hmm...)

Om du är på jakt efter mer att läsa kan jag rekommendera Bill Willinghams "Fables". Good stuff.

marlan sa...

TRevligt! Ja, Fables har jag fått rekommenderad, jag skall definitivt kolla upp det.