Sommarläsning - en snedare version av verkligheten

Sommarlovet har sjunkit in. Det tog några dagar av oro, sömnlöshet och ändlöst strövande på stan, för att fatta. Nu är jag ledig, sånär som på att arbeta hos B förstås, men ändå. Det är en frihet att bara ha ett arbete att gå till, arbeta och sedan gå hem. Utan att ha texter/böcker jag MÅSTE läsa, hemtentor att skriva, seminarier att vara aktiv och smart på.
Det låter som att jag avskyr att studera, det är inte sant. Jag är bara innerligt trött och har varit det hela terminen. Jag blickar framåt, med D; Vi kommer nog att skaffa hund i sommar, jag kommer att åka på Roskilde (mitt tionde år i rad, på festival) med M (D's syster), jag kommer att jobba och ha semester, jag kommer att läsa och ta det lugnt i solen, jag kommer att försöka sy på min nyinköpta symaskin, jag kommer att försöka samla mig och se ljust på framtiden. Göra upp nya planer. Jag kommer att få kraften.

Sommarens första självvalda läsning är att avsluta City of saints and madmen av Jeff VanderMeer, som jag började på för några månader sedan. Vad ska jag säga om den? Det går inte riktigt att förklara. VanderMeer skriver om staden Ambergris - en stad som till stor del påminner om våra egna städer. Livet och människorna är i stort sett desamma som här, men med en viss skevhet förstås. Det är mycket inspirerande och medryckande. Jag ser kopplingar till E.T.A. Hoffmanns Sandmannen och till Terry Pratchetts romaner om Skivvärlden. Det är humor och ren galenskap, bläckfiskar, bläckfiskfestivaler och svamp i mängder, en helt ny världs seder och bruk kastas i ansiktet på mig.
Men det är också obehaglig läsning; det är inte alltid bara roligt att läsa historierna om Ambergris och dess invånare, obehaget kryper inpå i historien om konstnären Martin Lake och hans förvandling, eller historien om den märkliga buren som kommer i Hoegbottons ägo, eller Ambergris blodiga historia.
Jeff VanderMeer har skapat en helt ny värld som ryms innaför bokens pärmar, med nya regler och lagar. Han beskriver ingående denna värld och dess invånare - den blir på så sätt påtagligt verklig, med sina långa fotnoter, böcker, historia, maträtter, konstgallerister, författare och forskare. En lite snedare version av verkligheten.
Jag är glad att D introducerade mig till Jeff VanderMeer, han är i sanning en fantasyförfattare i särklass. En anledning till att inte betrakta fantasy som en genre enbart bestående av Sagan om Ringen eller motsvarande.