söndag, juni 22, 2008

Om översättningar



Ikväll har batterierna till Wii-kontrollen tagit slut, så därför får jag tid att skriva ner lite vad jag tänker om det här med översättningar. Speciellt hur man översätter boktitlar.
För några år sedan läste jag Rape: A love story av Joyce Carol Oates. Det är en annorlunda historia om våldtäkt, titeln är svindlande - förvirrande. Det var just titeln som lockade mig att läsa boken. Historien var bra, på det där vardagliga och högst vanliga sättet som jag tycker Oates är. Högst vardaglig och samtidigt så otroligt grym, direkt. Det finns ingen nåd någonstans i skildringen av övergreppet, dess efterspel och slutgiltiga upplösning. Den sanna styrkan finns i att överleva våldtäkten och dess sviter, inte den styrkan som förövarna manifesterat - bokens viktigaste poäng.
När jag några månader senare var i en bokhandel och kollade runt bland böckerna hittade jag den svenska översättningen av samma bok. Våld: En historia om kärlek lyder den svenska (tama, tillrättalagda) översättningen - som tar udden av allt vad boken handlar om. Jag blev väldigt irriterad över det här, hur kan man översätta våldtäkt med våld? Det är knappast likvärdigt, även om en våldtäkt såklart kan innehålla mer eller mindre våld. Hur tänker man som översättare, undrar jag. Våldtäkt och kärlek i samma andetag bildar tillsammans en alltför kontroversiell titel eller vad? Är man rädd att folk skall ta illa upp? Stympar man inte författaren om man översätter fel, är det inte lite respektlöst ändå?
För några veckor sedan var jag en sväng inne på Emmaus på Götgatan, de har ett mycket bra utbud på begagnade böcker nere i källaren, så jag brukar gå dit och spana runt i hyllorna om jag har tid att slå ihjäl. Då hittade jag faktiskt en svensk översättning av ovanstående bok, som var ordagrannt översatt. Det gladde mig, trots att den tycktes ha några år på nacken. Jag köpte den dock inte, av någon anledning. Jag som brukar ha en tendens att vilja samla på mig böcker.

Likadant är det med översättningen av Deborah Curtis Touching From A Distance, som jag skrev om för några månader sedan. Min första spontana tanke är att översättaren (Anders Nilsson) borde ha något slags intresse för verket han översätter? Han borde rimligtvis veta att bokens titel är en textrad, om han nu har ett intresse för Joy Division och Ian Curtis, som verket behandlar? Kanske är det bara i min ideala drömvärld det är så att översättare översätter det de är intresserade av, att det inte BARA är ett jobb precis som alla andra jobb. Kanske var han bara ignorant, Anders Nilsson (och likaså Kerstin Gustafsson, som översatte Oates till svenska).
Det ger lite perspektiv på hur mycket makt som ligger i översättarnas händer, hur man effektivt kan ladda om en bok med en helt annan innebörd, hur man så lätt kan stympa ett verk genom att översätta felaktigt.

8 kommentarer:

Pernilla sa...

Jag tycker också att översättare har en otroligt viktig roll. Tänk bara hur effektivt man stympat Baudelaires dikter... De har översatts i flera omgångar, men ingen är riktigt bra. Poesi måste nog vara en av de svåraste sakerna att översätta. Både bilder och rytm är viktiga och det är svårt att träffa rätt på båda punkterna. Bevisligen...

marlan sa...

Ja, visst är det så.
Jag skulle personligen vilja behärska fler språk. Att läsa böcker på originalspråket är det bästa.

Lisa sa...

Tack Linda :D kul att höra av dig!

La Bibliofille sa...

Hej och mina komplimanger till Din vackra blogg!
Delar till fullo din frustration (om det är en sådan) över översättningsangrepp. I fallet "Våld" tycker inte heller jag att ordvalet är helt lyckat, även om jag kan förstå tanken med ett enda kort och slagkraftigt ord. Å andra sidan är det antitetiska i våldtäkt/kärlek mycket mer effektfullt, och hade tveklöst varit bättre. När man nu ändå frångick en fyrstavig översättning av "a love story" kunde man gjort samma sak med "rape", den ursprungliga titelns rytm och melodi är ju ändå satt ur spel i och med "en historia om kärlek"! "Våldtäkt -en kärlekshistoria" hade funkat utsökt väl tycker jag!

Anonym sa...

Hej!

Oftast är det inte översättaren som bestämmer titeln på en översatt bok utan förläggaren eller en redaktör. Jag antar att anledningen till detta är att titeln ses som en del av marknadsföringen av boken.

Mvh

Ingela (skönlitterär översättare)

marlan sa...

Ingela: Tackar tackar. Vad bra att få klarhet.

Anonym sa...

P.S. Har själv suckat uppgivet några gånger över mindre lyckade (eller katastrofala) titlar på böcker jag har översatt.

Men för rättvisans skull, det händer också att redaktörer och förläggare får till bra titlar.

För övrigt håller jag med dig när det gäller Oates. Varför ändra på något som redan är så bra i orginalet?
D.S.
Ingela

marlan sa...

Ja herrejisses, jag menar inte att ALLT är dåliga titlar. Men ibland undrar man lite hur folk tänker? Detta gäller ju inte bara böcker utan även exempelvis film.

:D