Bokfika med P

P ringer mig då jag är på väg hem från stan. Runtom larmar tunnelbanan, bussar och folk. Hon ringer sedan vi just skilts åt (efter bokprat, sushi, fika, djupsamtal och bokhandlande. Dagen resulterade således i att jag vänder hemåt med sex nya böcker), för att läsa högt ur Brev till samhället av Eric Ericson. Jag har också köpt ovanstående bok idag (och den efterföljande Brev till utlandet, som jag gav till D). Karaktären Eric Ericson skriver brev till olika myndigheter, politiker och företag. Och får svar. Dessa publiceras i böckerna och det är vansinnigt rolig och absurd läsning. P läser högt för mig:

Björklunda Katthotell

Mitt namn är Eric Ericson och jag är en av personerna bakom föreningen Thomas Olssons vänner. Du kanske känner igen namnet Thomas Olsson? Du kanske läste om honom i kvällspressen i början av åttiotalet, då det skrevs en hel del om honom.
Thomas Olsson var från början byggarbetare, men skadades svårt av en truck. När Thomas Olsson vaknade ur koman trodde Tomas Olsson att han var en katt, och har sedan dess trott det. Vi har nu gett upp hoppet att han skall bli "människa" igen och vi har nu beslutat att han mår bäst utav att leva med andra katter, därav detta brev. Vi söker ett kattpensionat som kan ta hand om honom på hel eller halvtid. Vi skulle vilja komma över med Thomas Olsson den 17 December för att ni skall träffa honom, och så att han skall få träffa era katter, och framför allt så kan vi diskutera vidare vad det skulle innebära för er och vad ni skulle vilja ha i ersättning. Om inte ni kan den 17 December så är det bra om ni hör av er omgående om en ny tid.

Varma hälsningar
Eric Ericson
Föreningen Thomas Olssons vänner
Mailbox 344
111 73 Stockholm

Och svaret? undrar jag. P läser vidare:

Hej Eric Ericson

Ang ert brev meddelas att vi inte har möjlighet att hjälpa er enligt eran förfrågan vare sig nu eller i framtiden

Med vänlig hälsning

Björklunda Katthotell


Av P fick jag Expedition Kon-Tiki av Thor Heyerdahl, en sliten bleknad utgåva. Vi har talat om den tidigare, P läser högt några ord ur den, innan hon räcker över den till mig på andra sidan bordet. Jag blir som en liten unge på julafton. Vidare får jag låna Att älska som en porrstjärna - en sedelärande berättelse av Jenna Jameson med Neil Strauss. En tjock bok om porrindustrin.
Vi vandrar efter sushin in på Pocket Shop och stannar där säkert en halvtimme, bläddrar i böcker, läser högt, kikar och pratar. Barnböcker, bilderböcker, allt. P gillar deckare (vi står vid hyllan för "Spänning") och hon tycker jag borde ge Stieg Larsson en chans och inte dissa honom så hårt, jag säger något i stil med "Jaa, jag får väl ta och läsa honom i smyg hemma någon gång då. Så får vi väl se om det nu är så bra."
Istället går jag från affären med två böcker av ovanstående Eric Ericson och Stig Larsons Nyår. Väl ute på Götgatan igen, sticker P en bok i händerna på mig. Män som hatar kvinnor. Se där.
"Jag köpte den åt dig", säger hon med ett grandiost leende från öra till öra. Vi skrattar och jag skrattar nog mest åt mig själv och mitt höga-hästande.

Just nu läser jag Martina Lowdens Allt och jag tror jag skall spricka. Det är något så stressande över den, över formuleringarna. Det händer något när jag läser, en stress över språket, en stress som letar sig in och avbryter. Det blir också en stress över mina egna formuleringar, jag vill anteckna, skriva ner allt jag ser, hör, doftar. Jag har liksom tappat bort mitt eget skrivande de senaste åren. Jag skrev mycket under 2004-2006. jag levde med pannan och papperslappar, block i fickorna. Sedan tog det stopp.
Det är samma känsla som jag fick av Larssons Autisterna och Sjölins Världens sista roman. Även om det är bra böcker, intressanta och storslagna, vackra och förtrollande. Att läsa är som att ta ett djupt andetag och dyka långt ner, som att inte få luft. Orden brotar ner mig undervattnet, jag får ingen luft men charmas ändå djupt ner mellan boksidorna igen.
Och så startar det om.