Ostruktur

Originally uploaded by postpretto

Det ostrukturerade semsterlivet har tagit vid.
Vi vandrar i skogen mycket nu, om dagarna. Det finns så mycket skog överallt där jag bor, jag drar djupa andetag och lyssnar på träden och Elliott som tassar runt omkring oss, som sätter iväg efter hjortar och återvänder när han inser att hjorten är överlägsen honom i hastighet.
Jag träffar små bebisgrodor, de är svalkalla i min handflata, i hundratal hoppar de över vägen - centimeterstora.
Jag ligger i hängmattan på balkongen, läser och lyssnar på grannarnas undulater som samtalar på bottenvåningen, under mig.

Jag konstaterar att jag skriver för lite, alldeles för lite. Samtidigt vet jag inte om jag ens orkar att skrivleva längre. Det tar så mycket tid, kraft. Ständigt med pennan i väskan (fickan, jackan, varsomhelst), ständigt papper nära till hands för att anteckna, lyssna, skriva, plita... Det fjärmar en på ett sätt även om jag saknar det där, att sitta med ett anteckningsbok och bara låta pennan löpa amok, medan jag läppjar på en öl eller en kopp kaffe.
P sa igår att vi borde ses och kasta tio böcker på varandra över en kopp te/kaffe snart. Det låter ljuvligt. Jag har missat så mycket under de åren jag studerat (jag är ännu inte klar). Visst, jag har läst en massa bra litteratur under de här åren, men jag har också missat mycket.
I höst skall jag inte studera något, jag skall samla ihop min examen och se till att jag kommer in på Uppsala nästa år. Det är verkligen otroligt skrämmande att inte ha en skola att gå till i augusti. Jag ska nog ta någon enstaka 7,5-poängare bara för att inte känna mig alltför vilse.

Och jag slukar böckerna, slukar alla de andra orden.
Jag vänder och bänder mina egna.