Jag snubblade över ännu en utmaning.
Tio böcker som påverkat, som rört till och som jag uppmanar folk att läsa. Efter några dagars funderande har jag en sådan lista. Den är såklart föränderlig över tid och utan inbördes ordning.
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Jag läste den på svenskan i högstadiet, 9:e klass skulle jag tro. Vi läste även Ondskan av Jan Guillou. Den föll mig inte alls i smaken trots vår svensklärares entusiasm. Men jag fattade tycke för Doktor Glas. Efter detta har jag läst om den en gång, det lär säkert bli fler. Den är för mig magisk och outgrundligt sorgesam.
Diary av Chuck Palahniuk
För det otroligt poetiska och rytmiska språket, för de hårda väderformuleringarna("The weather today is an increasing trend towards denial.").
Samlade dikter av Edith Södergran
För styrkan, solsystemen, Eros och Vierge Moderne.
Dikter 1972 - 2003 av Kristina Lugn
För orden om döden, ensamheten, den subtila humorn och genialiteten ("Det är ett sorgearbete att leva. Om man inte förstår det blir man aldrig glad.")
Fröken Livrädd och Kärleken av Joanna Rubin Dranger
För igenkänningsfaktorn och avgrunden man står inför varje gång man släpper in en annan människa under huden.
Svarta vykort av Marcus Birro
För ärligheten och öppenheten, den största sorgen och trösten.
Flickan och skulden av Katarina Wennstam
För läkeprocessen. För att förlåta sig själv och komma tillfreds (?) med ett övergrepp, men också för utomstående att bättre kunna förstå det vidrigaste. Jag vill även slå ett slag för En riktig våldtäktsman av samma författare. För att en våldtäktsman mycket sällan är det där monstret som lurar i buskarna när du ska gå hem genom en mörk park om natten.
Orons bok av Fernando Pessoa
För de stora tankarna, för den inre världen, för observerandet och de vackra formuleringarna.
American psycho av Bret Easton Ellis
En av de få böcker jag har läst om, tillsammans med Doktor Glas. För att Patrick Bateman faktiskt är litteraturens största tönt, dess osäkraste och mest bortskämda lille pojke.
Och för musiknördandet om Genesis och Talking Heads varvat med mordorgier, kannibalism, sex med eskortflickor och hudvårdsprodukter. Allt serverat med ett uns ironi ("Three drops of Visine clear the eyes. An ice pack tightens the skin. All it comes down to is: I feel like shit but look great.").
Harens År av Arto Paasilinna
För att alla borde hitta sin egen hare och bryta upp från gamla livsmönster som långsamt hotar att kväva en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så skoj att Du ville anta utmaningen Marlan, och mycket fint att se att vi delar kärleken till Kristina Lugn!
Jag gick länge och attraherades av Pessoas verk - har aldrig läst någonting av honom -, men sedan föll han av någon anledning ur mitt minnesregister. Jag antecknar honom snarast på min nyfikenhetslista!
Jaa, Lugn är suverän. Det är hon. Det har tagit tid för mig att förstå och jag kan tacka litteraturvetenskapen för det.
Pessoa rekommenderar jag å det varmaste. Det är sällan munter läsning, men oh så bra!
För exakt fem minuter sedan satt jag och plockade med mitt ex av "Flickan och skulden", ovetandes om att jag skulle trilla in och läsa detta strax därpå. Kan inte annat än att hålla med dig Marlan, vilken fruktansvärd bok det är... men väldigt få är viktigare.
Och Lugn... är kärlek.
lisa: Vilket sammanträffande!
Ja, den påverkade mig oerhört då den gavs ut.
Oerhört viktig läsning, men som Wennstam sade på ett föredrag jag var på för några år sedan; utsikterna för att synen på offren verkligen förändras är rätt liten. Dessvärre.
Skicka en kommentar