Om reklamen för alla dessa svenska deckarförfattare

Jag vandrar på perrongen i Slussen. Ny konst har kommit upp som biter av de obligatoriska reklamaffischerna för bredband, banker osv. Motiven ser ut som små människor som sticker upp ur patronhylsor tänker jag medan jag går förbi. Det är rätt snyggt. Jag gillar att konsten i alla fall kan få lite utav utrymmet. Reklam är mycket tråkigt och själsdödande, jojomen. Musiken i öronen, som stänger ute skrikandet av tågen när de saktar in på perrongerna runtom mig, ryggsäck på ryggen med dator, bok och diverse annat nödvändigt - Jag är utrustad för nattens arbetspass.
När jag nästan kommit bort till slutet av perrongen vid trappan upp mot Götgatans uppgång, ser jag ännu en affisch som gör reklam för en svensk författares bok. Denna gången är författaren en Johan Theorin och han blickar bistert ner på mig från vänster medan jag väntar på tåget.

Jag har under den senaste tiden slagits av hur många svenska författare som figurerar med porträtt på reklamaffischer för sina böcker; Camilla Läckberg, Thomas Bodtröm, Liza Marklund (iofs för några år sedan). Det finns säkert fler än dem jag nu räknade upp, men nu är jag mest irriterad på det faktum att det förekommer. Oftast exponeras boken mot en bakgrund av ett svartvitt porträtt av författaren, när de ser lite "svåra och författarlika" ut. Bilden utgör 95% av bilden. Själva boken tycks här vara av sekundärt värde. Undantaget Liza Marklund, som gärna figurerar på omslaget till somliga av sina böcker.
Kanske är jag helt fel ute, men är det för att det innerst inne är undermålig litteratur som boken måste marknadsföras på så vis? undrar en röst längst bak i skallen. Jag har i ärlighetens namn aldrig läst någon av de ovan nämnda författarna, så egentligen är jag ute på djupt vatten här och drar förutfattade meningar om saker jag egentligen inte vet något om. Kanske är det riktigt bra litteratur, överallt ser jag ju folk som läser dessa författares böcker? Hur mycket har inte somliga i min omgivning tjatat på mig om att jag borde läsa Camilla Läckberg och Stieg Larsson? Men nej, deckare är inte min kopp te. Det tilltalar mig inte. Med ett leende brukar jag säga att jag är för nördig för dessa böcker.

På något vis kan jag inte komma undan tanken på att böckerna med allra största säkerhet är taffligt skrivna och det är därför de måste marknadsföras på det här viset. Det är den här sortens marknadsföring av böckerna (författarna) som får mig att backa och förkasta litteraturen - istället för som det säkert är avsett - locka mig att läsa den.