Höstplaner

Hösten är på väg, fastän jag idag kunnat ligga bararmad ute i hängmattan på balkongen och läst.
Svenska Akademiens språklära, smaka på den ni go'vänner.
Varm var solen och den analkande hösten/vintern kändes trots all snårig grammatik, avlägsen.

Jag läser noveller av Hjalmar Söderberg, Lars Ahlin och Pär Lagerkvist. Jag reflekterar över vad jag tycker om med dessa och vad det är som gör att jag inte tycker om hos Sonja Åkesson och Rita Tornborg. Jag filar lite på mina texter om ensamma benproteser och sunkiga lägenheter i Berlin.

Två biljetter är förövrigt bokade och betalda till Claire Castillon. Hon kommer till Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm, den 8 oktober. Jag skall dit och lyssna på henne tillsammans med Fröken C, min frankofila vän. Efter författarsamtalet ser jag fram emot ett par glas rött vin och samtal med ovannämnda Fröken om litteraturen. Hösten på detta sätt, är välkommen.

Insekt av Claire Castillon

Insekt av Claire Castillon är en samling med 19 korta noveller som berör mödrar, döttrar och deras relationer sinsemellan. Tonen är rå, språket träffsäkert men också mycket poetiskt i sin morbiditet. De vardagliga situationerna är i Castillons universum för hårt åtdragna och därför alldeles uppskruvade, de utspelar sig som i en för hög hastighet och med en suverän skärpa.

En recensent i SvD tyckte att Castillons novellsamling var lite väl extrem, han sågar samlingen vid fotlederna och tycker att nog borde Castillon varit lite mer varsam och inte sådär jobbigt överdriven? Istället talar han sig varm om en manlig novellförfattare som tydligen skrivit en samling noveller om alla kvinnor i sitt liv. Denna författare är (till skillnad från Castillon) nyskapande och han förtjänar minsann en avhandling, neurotiska döttrar och mödrar är ju bara skräp. Och hon hade ju kunnat dra ner på tonen lite? Jag är ledsen, men Herr Recensent har ju ingen som helst humor. Kanske är i hans värld relationerna mellan mödrar och döttrar helt friktionsfria och inte avsedda att skämtas med hur som helst? Kanske är Modern helig för Herr recensent? Kanske har han inte ännu klippt navelsträngen till sin egen?

Skämt åsido; Jag läser i alla fall novellsamlingen med förtjusning. Jag förfasas ibland över situationerna som utspelas via texten, inne i skallen medan jag läser och jag frapperas av det vackra språket, de destillerade ögonblicken.
Och jag tackar C för att hon på Textmässan för några veckor sedan rådde mig att låta insekten följa med mig hem.