Koncist om bokhyllor, kontexter och stickning

Jag har dykt ner i de kvarvarande litteraturstudierna och stickning. Ibland också djupt ner i studierna av stickning.
Men jag kan också återfinnas i G.H.'s lägenhet. Kanske rentav innanför hennes pannben.

Och alldeles snart skall jag befinna mig i en helt annan kontext, görande något som jag absolut inte har någon aning om hur man gör. Men jag skall utföra detta görande under några kvällar i veckan i sådär en och en halv månad, med start på torsdag.
Ibland drömmer jag om bokhyllor igen och ibland om att flyga bort någonstans.
Jag sätter mig på cykeln, konstaterar att jag borde köpa en sådan där lite stänk-flapp, susar inåt knivsöder och dricker kaffe, med sinnet djupt förankrat mellan pärmarna.

Bokhyllor

En bild säger mer än tusen ord sades det. Så, titta på bilden.

Tänk om man hade en massa väggar (rum) att fylla med bokhyllor? Tänk om man slapp bry sig om att man inte har någonstans att göra av alla de där böckerna man vill ha (eller som man redan har)? Tänk om man bara kunde ha alla sina finfina titlar i finfina hyllor, som levde upp till och förtjänade varandra?
Åhhh, jag trånar... medan mina egna skatter står uppe på garderoben med smidesbokstöd och i hyfsat trista men överbelamrade svarta IKEA-bokhyllor.

Bilden: Trilogy.

Kasta böcker på mig? Jo, man tackar ja!

Tänk vilken tur man har när man har vänner som sparar böcker åt en?
P berättade att hon tänkte göra av med en massa böcker och då kom hon på den eminenta idén att ge några till mig. Jan Fridegård och Ivar-Lo Johansson nämndes. P läste högt för mig ur Offer härförleden, något om den egendomslösa massans vrål. Jävligt stiligt formulerat var det i alla fall.
Jo jo, nu skall det bli arbetarlitteratur i det marlanska biblioteket.
Jag skall bara ta mig dit och hämta dem. Och så borde jag se till att skaffa en till bokhylla ganska omgående.

Böckerna och tiden

Det var nog någon gång i begynnelsen, när jag just hade flyttat upp till Stockholm. Det kan också ha varit under den tiden då jag ännu bodde i Linköping, men allt oftare var här och hälsade på min storasyster.

Hur som helst satt jag på perrongen i Blåsut, det var en solig dag och jag satt som vanligt med en bok i händerna, inkastad bland dess sidor och uppslukad av vilken historia orden fogade samman.

En man satte sig bredvid mig på bänken, han kan ha varit i 50-årsåldern kanske. Jag minns inte hans utseende, det var en prydlig man med en smula ålderdomliga men ordnade kläder.

Han tittade på mig och på min bok, lutade sig fram och sade:

"Förr läste jag också mycket böcker. Vill du veta varför jag slutade?"

Jag svarade att jag givetvis ville veta det (jag hör för övrigt till dem som tycker att det är trevligt med folk som talar med en när man möts, fast de inte känner en), varpå han sade:

"Det var när jag insåg att jag aldrig kommer att hinna läsa alla de där böckerna jag vill läsa! Det var då jag slutade läsa böcker..."

Det har stannat kvar det där, vad den där mannen sade.

Det är så mycket jag vill läsa, min att-läsa-lista blir längre och längre, överallt finns böcker som inte hinner läsas, som fingras på och tas med hem, som sparas för att läsas senare men läggs i bokhyllan.

Det stressar mig det där, att det finns så mycket litteratur jag måste läsa. Och så lite tid att lägga på att faktiskt läsa dem. Dock kommer jag aldrig komma till det stadiet att jag slutar läsa helt utav den anledningen.

Nödvändigheten i att drömma

Inatt drömmer jag.

Jag drömmer mjuka fåtöljer, slitna kaffebord, urdruckna kaffemuggar, ständigt om och om igen påfyllda tekoppar. Jag drömmer blickar ut genom fönstret, ut på snöslasket utanför där människorna hastar förbi med kapporna tätare kring kroppen. Jag drömmer om en bjällra vid dörren, hur den plingar när någon kommer in, stampar tidigare nämnda slask av fötterna, blickvandrar runt bland vackra bokryggar, titlar, stora och små. Skönlitterärt och konst, teoretisk litteratur och deckare, poesi och prosa. Läser än här, än där, tittar på omslag, bläddrar bland sidor... kanske läses (huvvaligen!) sista sidan först. Mörkt trä, kanske ek, bär upp de många titlarna ända till taket. En stege finns för den som törs klättra högst upp, för den mindre äventyrlige - en pall.

Jag drömmer rykande hett kaffe, starkt svart kaffe, kaffe med eller utan varm eller kall mjölk, kaffe med sojamjölk, kryddiga teer, rött, svart, grönt, tunga dofter av bröd och bakverk. Pepparkakor. Jag drömmer om kaffemaskiner som väser en smula högre än den bakomliggande musiken, kanske bara bara enstaka toner och ljud, kanske ibland Billie hör hemma mellan väggarna här? Den gode Tom Waits hör då definitivt hemma här, han för tankarna till rökiga, dunkla lokaler, bourbon och marginalkaraktärer bland tivolimusik och freakshows.
Väggarna, där vackert inramade bilder ryms. Stora och små, bilder från då och nu, svartvitt och färg, porträtt av kända och okända, kanske bara inte ännu kända? Bilder av gatukonst från världens alla hörn, kasnke till och med lite på uppdrag målade väggar? Ikeas och Gallerix dussinkonst får gärna hänga på en annan plats, inte här.

Jag drömmer om rum för storslagna tankar, skriverier och aktivitet. Om ett bord och en klappstol på trottoaren en vårsolig förmiddag, vårens första kopp kaffe ute medan staden sakta värms upp och väcks till liv. Medan fräknarna i ansiktet ännu ligger i vinteride och ögonen tåras i solskenet för att man glömt hur förbannat ljust det kan vara.
Inatt drömmer jag och känner allt det där ljuset i bröstet och solvärmen på kinderna.

Bok-bo

Jag har en flätad spånkoffert. I den bevarar jag alla dagböcker. Sedan jag var 11 år har jag skrivit dagbok. För några dagar sedan öppnade jag den, plockade upp de många olika anteckningsböckerna, bläddrade och läste.
Det är märkligt att läsa om livet, som det var för tio år sedan. Människor som passerade, som jag inte ens kan minnas nu. Jag sitter och stirrar ner på bokstäverna och letar i minnet efter ansikten att fästa på namnen. Jag läser om att jag drömmer om att studera på universitetet, planen om framtiden börjar ta fart. Jag är 19 år och längtar bort.
Man tror på något vis att man skall minnas allt som händer - alla dem man träffar, de saker man gör, tankar man tänker. I slutänden minns man verkligen så väldigt lite, insåg jag medan jag satt och läste.

Har så smått börjat packa upp mina böcker.
Till min tämligen stora skivsamling köpte jag för säkert ett år sedan höga, smala hyllor. Nu känns det inte längre riktigt lika viktigt att ha skivsamlingen framme så skivhyllorna får ge rum åt mina pocketböcker istället. Ett visst system skymtar: engelskspråkig litteratur för sig, svenskspråkig litteratur för sig respektive kategorier uppdelade i läst och oläst. De olästa böckerna är faktiskt ganska många, säkerligen ett trettiotal. Kanske borde jag sluta hamstra böcker så förbannat?
Böckerna skall så småningom delas in ytterligare, åtminstone i bokstavsordning. Men innan dess måste några fler bokhyllor införskaffas. Jag söker på Blocket efter en vettig läsefåtölj att ha i "biblioteket", som D väljer att kalla den lilla passagen i hallen där våra (mestadels mina) böcker skall få bo.

Bokhylleinspiration

09.12, måndag morgon. T.S. Elliott (Ness) ligger på hallgolvet och gnager på sitt tuggben efter vår morgonpromenad, D har åkt till jobbet. Balkongdörren är öppen och solen verkar vara på väg fram. Utmärkt, jag har planerat att fara till stan med Elliott senare idag. Vi skall gå ett och annat ärende och så skall vi träffa Å, för kaffe på någon uteservering.
Jag sitter och tittar på bokhyllor på Bookshelf. Här finns massa inspiration för den som vill förvara sina böcker snyggt; Bokhyllor byggda av böcker, vita mjukt välvda bokhyllor, boktrappor, hela bibliotek. Det finns ingen gräns för hur en bokhylla kan se ut; En bokigloo kanske? Jag vill ha dem alla!

Själv har jag nu packat ner nästan alla mina böcker, som annars står i Ikeas Leksvik-hyllor. Jämfört med kreationerna på Bookshelf framstår dessa som omåttligt tråkiga. Jag och D ska förhoppningsvis flytta den 1 september, så våra bokhyllebyggarplaner ligger på is några månader till. I brist på soffbord, tjänstgör mina böcker nedstoppade i en stor kartong, som detta. Det är inte speciellt snyggt, men det är funktionellt.
Jag vill helst ha bokhyllor som räcker ända upp till taket, gärna en hel vägg, som hos Foucault på bilden. Likaså är jag svag för enstaka hyllplan invid taket, gärna ovanför dörröppningar. Kanske i den framtida lägenheten blir det så?

Jag har kommit av mig med läsandet sedan Elliott kom till oss. Istället har tiden spenderats på promenader med den fyrfotade, i soffan spelandes Super Mario Galaxy, Bully. Vi har även sett ett och annat avsnitt av The Wire.
Läsandet ligger nere ett tag, tills jag får mer ro igen.