Hösten är på väg, fastän jag idag kunnat ligga bararmad ute i hängmattan på balkongen och läst.
Svenska Akademiens språklära, smaka på den ni go'vänner.
Varm var solen och den analkande hösten/vintern kändes trots all snårig grammatik, avlägsen.
Jag läser noveller av Hjalmar Söderberg, Lars Ahlin och Pär Lagerkvist. Jag reflekterar över vad jag tycker om med dessa och vad det är som gör att jag inte tycker om hos Sonja Åkesson och Rita Tornborg. Jag filar lite på mina texter om ensamma benproteser och sunkiga lägenheter i Berlin.
Två biljetter är förövrigt bokade och betalda till Claire Castillon. Hon kommer till Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm, den 8 oktober. Jag skall dit och lyssna på henne tillsammans med Fröken C, min frankofila vän. Efter författarsamtalet ser jag fram emot ett par glas rött vin och samtal med ovannämnda Fröken om litteraturen. Hösten på detta sätt, är välkommen.
Visar inlägg med etikett Tidsfördriv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tidsfördriv. Visa alla inlägg
söndag, september 20, 2009
torsdag, september 03, 2009
September-anteckning
måndag, april 06, 2009
"Just saw a dude with one eye!" - Odyssén på Twitter
Häromdagen såg jag hur Jane Austens Stolthet och fördom skulle se ut på Facebook. Onekligen roande att lägga fram litterära verk med vår tids verktyg.
Ikväll kontrar jag med hur Homeros Odyssén i stora drag skulle te sig på Twitter. Ithacarulerdotcom, mycket underhållande: "Wrecked the boat. Totald. Everyone dead. FAIL."
tisdag, mars 03, 2009
Koncist om bokhyllor, kontexter och stickning
Jag har dykt ner i de kvarvarande litteraturstudierna och stickning. Ibland också djupt ner i studierna av stickning.
Men jag kan också återfinnas i G.H.'s lägenhet. Kanske rentav innanför hennes pannben.
Och alldeles snart skall jag befinna mig i en helt annan kontext, görande något som jag absolut inte har någon aning om hur man gör. Men jag skall utföra detta görande under några kvällar i veckan i sådär en och en halv månad, med start på torsdag.
Ibland drömmer jag om bokhyllor igen och ibland om att flyga bort någonstans.
Jag sätter mig på cykeln, konstaterar att jag borde köpa en sådan där lite stänk-flapp, susar inåt knivsöder och dricker kaffe, med sinnet djupt förankrat mellan pärmarna.
fredag, februari 13, 2009
Tidsfördriv
En bok-enkät med lite annorlunda frågor fann jag hos Martin Ackerfors. Jag känner att det ibland går lite inflation i alla bokenkäter, listor, utmaningar och allt "tidsfördriv" som figurerar på alla bokbloggar, men just dessa frågor tyckte jag kändes intressanta.
1. Varför läser du?
Främst för att jag tycker om det skrivna ordet och eftersom jag själv skriver uppskattar jag att läsa, för inspiration. Jag läser för att hålla igång hjärnan, så att säga. Jag tycker om att läsa just för de bilder som hjärnan skapar, utifrån det jag läser.
Jag läser även för att lära och för att på det sättet utveckla mitt tankesätt, men då handlar det om ren teoretiskt inriktad litteratur. Det bästa jag vet är böcker som utmanar mina sätt att tänka kring något, som får mig att tänka annorlunda som exempelvis Julia Seranos Whipping girl eller texterna i Don Kulicks Queersverige.
Det senaste året har jag också börjat intressera mig mer för serieromaner och serier över huvud taget, text och bild skapar nya landskap för sinnet att färdas i.
2. Vad tycker du är förbjudet inom litteraturen?
Jag tror inte att jag tycker något är förbjudet? Jag anser att i litteraturen är allt möjligt, man skall kunna skriva om vad som helst.
Men det är klart, människor kan titta snett på böcker som behandlar känsliga ämnen som (enligt rådande normer, avvikande) sexualitet eller böcker som behandlar vidriga ämnen utan att förkasta dem. Det är det första jag kan komma att tänka på. Det har hänt både en och flera gånger att människor tittat snett på somliga böcker i min bokhylla, som t ex Barnahandlerskan av Gabrielle Wittkop eller Berättelsen om O av Pauline Réage. Speciellt då jag vidhåller att det verkligen är god litteratur, även om ämnena böckerna tar upp är tämligen provocerande.
Vidare tycks det vara lite tabu att uppskatta författare som exempelvis Lewis Carrol, som enligt historien "tyckte om" småflickor. Samma sak torde väl gälla Vladimir Nabukovs Lolita. En författares privata förehavanden kan väl inte göra att hans/hennes litterära skapande per automatik, blir sämre? Marquis de Sade var säkert en en otrevlig och sadistisk människa i det verkliga livet (han förespråkade tydligen både incest och att våldtäkt inte borde vara straffbart), men han kunde banne mig skriva både med rapphet, humor och var en flitig debattör.
3. Vad är ett måste?
Ett bra och korrekt språk väger tungt. Inga taffliga beskrivningar av sakers tillstånd. Inga produktplacerat överdrivna texter, om ni förstår vad jag menar?
4. Vilket är viktigast när du intresserar dig för en bok: popularitet eller status?
Nej, jag kan inte säga att något av dem spelar så stor roll. Det viktiga är att ämnet boken tar upp är engagerande och att det är en bra bok, språkligt.
Men "toppliste-litteratur" väger oftast inte speciellt tungt. Att många människor läser Liza Marklund (t ex) får mig inte att tro att hon skriver speciellt bra, utan hellre att hon skriver lättillgängligt.
Jag har en smula elitistiska tendenser, kanhända. Att en bok läses av många betyder inte per automatik att den är bra och värd att läsas.
5. Vilken författare har betytt mest för dig? Varför?
Kerstin Thorvall, tror jag. Hon har, genom sitt självbiografiska skrivande, visat ett annat sätt att leva. Hos henne är det ok att må dåligt, att det är ok att vara svag, att inte leva upp till mammarollen (vilket tråkigt ord!). Det är ok att ha en sexualitet efter 50. Hon får mig att känna att det inte är någon fara att bli gammal, livet behöver inte bli så hemskt annorlunda trots att man blir äldre. Man är densamma ändå, det är bara kroppen som ser annorlunda ut.
6. Vilken redan existerande bok borde det varit du som skrivit?
Det går ju nästan inte att svara på. Allt av Martina Lowden, kanske? Jag är oförmögen att dikta upp saker, men om det kommer till självbiografiska inslag, då är det enklare. Lowdens bok är förmodligen intressantast för henne själv.
7. Har du, när du läst klart en bok, varit arg på hur den slutat och velat skriva om slutet, en karaktär eller liknande?
Slut är alltid knepigt. Just nu kan jag inte minnas något exempel, men Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, hade nog mått bra av en omgång, över huvud taget - en mycket överskattad bok.
José Saramagos (eller vem det nu är som står bakom berättarjaget) syn på somliga kvinnor i Blindheten stör mig också väldigt mycket, även om jag verkligen uppskattade boken och budskapet.
8. Finns det någon bok du gillar som du aldrig skulle råda någon annan att läsa? Vilken?
Nej, det tror jag inte. Det skulle väl vara om det är någon bok jag skäms över att jag gillar? Jag brukar vara mycket bra på att pracka på folk allehanda böcker, som jag själv uppskattar.
Fast, när jag tänker efter; Samuel Richardsons Pamela kan nog de flesta klara sig utan.
9. Om du fick bestämma, vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur?
Joyce Carol Oates, men jag kan inte riktigt komma på vad min motivering skulle vara. Hon har en fantastiskt förmåga att sätta fingret på det monstruösa i tillvaron. I hennes böcker är det vardagliga det mest skrämmande och hon skriver fram det för mig så att det blir tydligt i alla dess nyanser.
torsdag, januari 15, 2009
Twitter och Rabbit Hole Day
I min snoryra igår ramlade jag över två nyheter.
För det första skaffade jag mig en Twitter, vilken är en slags microblogg. Först frågade jag mig vad en sådan skulle vara bra för egentligen? Vem kan nödvändigtvis vara intresserad av min status (en precis likadan status som man kan fylla i på Facebook) och vad jag gör av mina dagar? Med tanke på att man på Twitter bara har 140 tecken/blogginlägg till sitt förfogande, skapas ordflödet till ett slags staccato, vilket jag i och för sig tycker är en rätt häftig effekt.
Nåväl, som en autonom blogg, kanhända Twitter uppfattas som lite trist, men så kom jag fram till att i kombination med en vanlig blogg är det ett roligt komplement. Så, numera kan man således följa marlan i hennes förehavanden mellan bloggposterna. Planer skapas och ränker smids, filmer ses och arbeten söks.
Det är ett slags Storebror ser Dig Galore, vi människor ser väl mer och mer av varandra i vår tidsålder, samtidigt som våra gränser skärps (i alla fall om jag går till mig själv) mot vad vi egentligen önskar visa upp av oss själva. I och med Twitter kan vi ju verkligen följa minsta steg, om vi nu väljer att göra microbloggen tillgänglig för allmänheten och under förutsättning att man uppdaterar den med saker man faktiskt gör. I och med Facebook riskerar man att bli taggad på foton i tid och otid, vi iakttar varandra mer noggrant nu än tidigare, våra liv blir mer och mer tillgängliga.
Jag skapade min Twitter- blogg med motiveringen att verktyget till stor del är det som jag brukar Facebook till, fast minus alla jobbiga applikationer, inbjudningar till en massa mer eller mindre meningslösa grupper och events samt risken att råka bli taggad och uthängd på foton. Jag ger det ett försök och ser det som ett experiment. Känn er fria att följa mig som inbunden på Twitter! Jag har lagt till den här på Avantgardet, ni ser den högst upp till vänster och jag har även synkat den med mitt Facebook-konto.
Den andra roliga nyheten jag ramlade över igår var att 27 januari är utnämnd att vara Rabbit Hole Day . På grund av Lewis Carrolls födelsedag, som är ovan nämnda datum, uppmanas vi som skriver bloggar att låta fantasin få fritt flöde under 24 timmar. Crisper skriver:
Jag tycker det är en ypperlig idé, så jag gör mitt bästa för att sprida ordet vidare, medan jag funderar över vilket kaninhål jag skall trilla ner i natten mellan den 26 och 27 januari.
För det första skaffade jag mig en Twitter, vilken är en slags microblogg. Först frågade jag mig vad en sådan skulle vara bra för egentligen? Vem kan nödvändigtvis vara intresserad av min status (en precis likadan status som man kan fylla i på Facebook) och vad jag gör av mina dagar? Med tanke på att man på Twitter bara har 140 tecken/blogginlägg till sitt förfogande, skapas ordflödet till ett slags staccato, vilket jag i och för sig tycker är en rätt häftig effekt.
Nåväl, som en autonom blogg, kanhända Twitter uppfattas som lite trist, men så kom jag fram till att i kombination med en vanlig blogg är det ett roligt komplement. Så, numera kan man således följa marlan i hennes förehavanden mellan bloggposterna. Planer skapas och ränker smids, filmer ses och arbeten söks.
Det är ett slags Storebror ser Dig Galore, vi människor ser väl mer och mer av varandra i vår tidsålder, samtidigt som våra gränser skärps (i alla fall om jag går till mig själv) mot vad vi egentligen önskar visa upp av oss själva. I och med Twitter kan vi ju verkligen följa minsta steg, om vi nu väljer att göra microbloggen tillgänglig för allmänheten och under förutsättning att man uppdaterar den med saker man faktiskt gör. I och med Facebook riskerar man att bli taggad på foton i tid och otid, vi iakttar varandra mer noggrant nu än tidigare, våra liv blir mer och mer tillgängliga.
Jag skapade min Twitter- blogg med motiveringen att verktyget till stor del är det som jag brukar Facebook till, fast minus alla jobbiga applikationer, inbjudningar till en massa mer eller mindre meningslösa grupper och events samt risken att råka bli taggad och uthängd på foton. Jag ger det ett försök och ser det som ett experiment. Känn er fria att följa mig som inbunden på Twitter! Jag har lagt till den här på Avantgardet, ni ser den högst upp till vänster och jag har även synkat den med mitt Facebook-konto.
Den andra roliga nyheten jag ramlade över igår var att 27 januari är utnämnd att vara Rabbit Hole Day . På grund av Lewis Carrolls födelsedag, som är ovan nämnda datum, uppmanas vi som skriver bloggar att låta fantasin få fritt flöde under 24 timmar. Crisper skriver:
January 27th, 2005 should be the First Annual LiveJournal Rabbit Hole Day. When you post on that Thursday, instead of the normal daily life and work and news and politics, write about the strange new world you have found yourself in for the day, with its strange new life and work and news and politics. Are your pets talking back at you now? Has your child suddenly grown to full adulthood? Does everyone at work think you're someone else now? Did Bush step down from the White House to become a pro-circuit tap-dancer? Did Zoroastrian missionaries show up on your doorstep with literature in 3-D? Have you been placed under house arrest by bizarre insectoid women wielding clubs made of lunchmeat?
Jag tycker det är en ypperlig idé, så jag gör mitt bästa för att sprida ordet vidare, medan jag funderar över vilket kaninhål jag skall trilla ner i natten mellan den 26 och 27 januari.
onsdag, december 17, 2008
Tillbaks till skolan
Jag är hopplöst fast i Bully.
I detta spel är man en pojke som går på Bullworth Academy, ett internat med skoluniformer, maktkåta prefekter, onskefulla mobbare, stroppiga pennalister, fotbollspuckon, nördar, flickor ( som man inte kan säga så mycket om, de är rätt trista men tycker om att man ger dem blommor och choklad), försupna lärare.
Dagarna här går åt till att gå i skolan (kemi, matematik, engelska och biologi t ex), skjuta på mobbare med slangbella, hålla sig undan prefekterna som annars släpar en till lektionerna, bryta sig in i skåp och stå upp för nördarna.
Inte mycket blir läst här hemma, när undertecknad uppenbarligen är upptagen med att gå i skolan, knäa prefekter, åka skateboard och hänga ute på stan efter mörkrets inbrott. Jag menar, vem vill inte springa runt på stan med ett baseballträ, utklädd till pommes frites och slå sönder trädgärdstomtar?
Häromdagen upptäckte jag också att det även går att ge de manliga mobbarna (tjejer i spelet verkar inte kunna mobbas) blommor och belöningen för detta är att man får en kyss. Homoerotiken dryper om tv-rutan.
Så, jag är fast. Jag bryter mig in i skåp och springer ärenden åt nördarna, jag skjuter med min superslangbella som har kikarsikte, från skolans tak, jag gör egna smällare i kemi-setet på mitt rum.
När jag kommer tillbaka från Bully - vacuumet skall jag försöka mig på Bokkedjan.
torsdag, december 04, 2008
Att slå ihjäl tid
Jag hade några timmar att slå ihjäl idag, efter jag fikat med H och hennes bebis.
Jag kunde lika gärna ha åkt hem men det var så mörkt, grått och kallt. Jag frös så förbannat medan jag knatade mot Medborgarplatsen. Förresten hade jag ju en bok att lämna tillbaka på biblioteket. Jag svängde sålunda in på Medborgarplatsens bibliotek, stoppade in den gravt försenade boken i automaten, kikade på hyllan med utgallrade böcker, drog mig för att gå ut i kylan igen.
Jag styrde stegen uppför trappan, tittade in på barnboksavdelningen svängde höger genom salen med facklitteratur och vidare in till den skönlitterära avdelningen. Där satt en man och sov i en fåtölj, han drog tämligen mäktiga timmerstockar. Runtom satt några andra biblioteksbesökare och log menande mot varandra över boksidorna.
Jag drev runt bland hyllorna, tittade här och där, ackompanjerad av timmerstockarna på andra sidan ovan nämnda hyllor som lockade även mig att le.
Jag plockade åt mig Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna och Marie Lundquists Monolog fför en ensam kvinna och styrde sedan stövelklädda fötter bort från nasalsymfonin och bokprasslet.
Vid bokutlåningsautomaten gick jag dock bet. Uppenbarligen hade boken varit mer än måttligt sen - jag fick inte låna. Så kan det gå och fattig är jag, inte mycket att göra åt.
Jag tassade ner till ungdomsavdelningen, hittade ett hörn där jag kröp ihop och började läsa Anders Paulruds elegi. Elegi är kanske inte rätt ord (just det ordet är en smula besudlat av Lars Winnerbäck, precis som ordet kevlar för alltid är fläckat av kent) men det är det första jag kommer att tänka på. Det är vackert, orden träffar:
Jag läser vidare, bärs iväg mot Paris, jag får träffa Solveig, jag får höra om Paulruds pappas badrock (vilket får mig att tänka på min egen pappas morgonrock som hänger hemma på badrumsdörren), jag läser om hans morfars snusdosa, om ostron, whiskey, Chesterfield och stiliga märkeskläder och vikten av att klä sig snyggt.
Jag läser om döden, döden och rädslan inför den, varvat med ett stråk av förväntan ( som i citatet ovan), om den personliga döden och den arrangerade döden. Döden som i våra dagar göms undan, om dödssjuka människor som glöms bort eftersom de är en evig påminnelse i de friskas medvetanden att döden alltid finns där - närvarande. Bättre då att bara bry sig om de redan döda, de kan ju inte jämra sig och vara till besvär menar Paulrud där bland sidorna.
Jag slukar och bläddrar vidare, grymt tagen av denna döende människas vackra språk. Döden är stilig här, smakfullt porträtterad, klädd i Comme des Garçons.
Och så det vackraste, som jag nu efteråt lärt mig är helt fiktivt, om att avlägga löften om omsorg från den älskade, ända in i döden:
Och jag läser och tårarna rinner banne mig. Det är på gränsen mellan fiktion och verklighet, javisst, men ändock. Att avge ett sådant löfte, att lova att vara vid någons sida när den dör, även om döden just den dagen är ljusår borta - och sedan stå fast vid det. Det är inget skitsnack här.
När D möter mig vid biblioteket någon timme senare, lämnar jag boken i bokhyllan, glad att vi ännu är friska och att inga sådana löften har behövts göra ännu.
Jag kunde lika gärna ha åkt hem men det var så mörkt, grått och kallt. Jag frös så förbannat medan jag knatade mot Medborgarplatsen. Förresten hade jag ju en bok att lämna tillbaka på biblioteket. Jag svängde sålunda in på Medborgarplatsens bibliotek, stoppade in den gravt försenade boken i automaten, kikade på hyllan med utgallrade böcker, drog mig för att gå ut i kylan igen.
Jag styrde stegen uppför trappan, tittade in på barnboksavdelningen svängde höger genom salen med facklitteratur och vidare in till den skönlitterära avdelningen. Där satt en man och sov i en fåtölj, han drog tämligen mäktiga timmerstockar. Runtom satt några andra biblioteksbesökare och log menande mot varandra över boksidorna.
Jag drev runt bland hyllorna, tittade här och där, ackompanjerad av timmerstockarna på andra sidan ovan nämnda hyllor som lockade även mig att le.
Jag plockade åt mig Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna och Marie Lundquists Monolog fför en ensam kvinna och styrde sedan stövelklädda fötter bort från nasalsymfonin och bokprasslet.
Vid bokutlåningsautomaten gick jag dock bet. Uppenbarligen hade boken varit mer än måttligt sen - jag fick inte låna. Så kan det gå och fattig är jag, inte mycket att göra åt.
Jag tassade ner till ungdomsavdelningen, hittade ett hörn där jag kröp ihop och började läsa Anders Paulruds elegi. Elegi är kanske inte rätt ord (just det ordet är en smula besudlat av Lars Winnerbäck, precis som ordet kevlar för alltid är fläckat av kent) men det är det första jag kommer att tänka på. Det är vackert, orden träffar:
Det är klart jag är rädd men ibland, korta stunder, lämnar jag rädslan och sorgen bakom mig.
Det varar i sekunder.
För att ersättas av en egendomlig förväntan. (s 23)
Jag läser vidare, bärs iväg mot Paris, jag får träffa Solveig, jag får höra om Paulruds pappas badrock (vilket får mig att tänka på min egen pappas morgonrock som hänger hemma på badrumsdörren), jag läser om hans morfars snusdosa, om ostron, whiskey, Chesterfield och stiliga märkeskläder och vikten av att klä sig snyggt.
Jag läser om döden, döden och rädslan inför den, varvat med ett stråk av förväntan ( som i citatet ovan), om den personliga döden och den arrangerade döden. Döden som i våra dagar göms undan, om dödssjuka människor som glöms bort eftersom de är en evig påminnelse i de friskas medvetanden att döden alltid finns där - närvarande. Bättre då att bara bry sig om de redan döda, de kan ju inte jämra sig och vara till besvär menar Paulrud där bland sidorna.
Jag slukar och bläddrar vidare, grymt tagen av denna döende människas vackra språk. Döden är stilig här, smakfullt porträtterad, klädd i Comme des Garçons.
Och så det vackraste, som jag nu efteråt lärt mig är helt fiktivt, om att avlägga löften om omsorg från den älskade, ända in i döden:
Jag hade frågat Solveig, på skoj och med lätthet i rösten men ändå med ett förtvivlat allvar i botten, om hon kunde ta hand om mig när jag skulle dö.
Om jag kunde få dö hos henne.
Jag var ju så förälskad.
Hon hade tittat på mig, hon tänkte länge den gången, och sedan hade hon sagt ja.
Jag frågade henne om hon menade allvar.
Och hon svarade ja en gång till.
Bland alla våra löften är detta det egendomligaste- (s 45-46)
Och jag läser och tårarna rinner banne mig. Det är på gränsen mellan fiktion och verklighet, javisst, men ändock. Att avge ett sådant löfte, att lova att vara vid någons sida när den dör, även om döden just den dagen är ljusår borta - och sedan stå fast vid det. Det är inget skitsnack här.
När D möter mig vid biblioteket någon timme senare, lämnar jag boken i bokhyllan, glad att vi ännu är friska och att inga sådana löften har behövts göra ännu.
lördag, november 29, 2008
Sedär, en utmaning
Nå, så blev jag då utmanad av den Hemliga Bokvännen. Jag brukar inte ha så mycket till övers för sådana här utmaningar så jag kommer inte skicka den vidare. Ni som känner er manade kan ju anta utmaningen om ni har lust. Jag fyller i den i alla fall, som ett utmärkt tidsfördriv på arbetet.
8 favoritprogram
Jag ser ju sällan eller aldrig på tv, men ser en del serier ändå. Dessutom har jag ju en del stadiga favoriter:
Dexter (för att serien är så grymt smakfull, på det visuella planet)
The Tudors (för att jag är så såld på kostymfilmer och politiska intriger, med fördel giftmord och dylikt)
Six Feet Under (för att handlingen är fullkomligt bisarr bitvis och för att likspackel sällan varit så hett som i denna serie)
Sopranos (för att Tony Soprano i morgonrock är obetalbart. Jag undrar om man inte borde sammanställa ett x antal minuter långt morgonrocksklipp, med alla samlade morgonrocksscener med Tony Soprano?)
Arrested Development (se tidigare inlägg)
The Wire (för att Omar Little är den grymmaste gangstern någonsin)
My so-called life (för att jag var yngre och identifierade mig rätt totalt med Angela, sånär som på hennes lyckade familj. Angela hade, enligt mig, snygga kläder, vackert hår, lyssnade på bra musik och så vidare. Jag tror inte jag någonsin vågar se om den här serien i vuxen ålder.)
Twin Peaks (för att jag var tvungen att klämma in ett åttonde alternativ. Jag var en av de få lyckliga som fick se Twin Peaks för mina föräldrar. Priset betalade jag med min sömn. Jag sov på golvet, hos pappa, vissa nätter för att jag fick inte plats i dubbelsängen. Jag var 11-12 år och hemskt mörkrädd.)
Bonus-serie: Kenny Starfighter (för biologiläraren som vill bli smiskad "här", varpå han tar sig menande på skinkan och för Doktor Deo som hysteriskt mässar att "jag luktar visst gott!!")
8 saker jag gjorde igår
Åt frukost med D
Gick ut med Lola på tre promenader
Diskade
Grät
Åkte till jobbet
Läste lite Donna Haraway* och blev inspirerad
Slängde returglas
Åt knappt en tredjedels pizza
8 saker jag ser fram emot
Att komma hem från det här arbetspasset och få krypa ihop och sova
Snö, tända ljus och glöggmys
Julefrid
Sinnesfrid över huvud taget
Eventuella utlandsresor (minst en gång om året)
Att få börja läsa i Uppsala (känns oändligt långt borta)
Att få tillbaks min kamera som är på reparation
Sommar med lata dagar i hängmattan och nakenbad i ödsliga sjöar
8 favoritrestauranger
Hermans (vegetarisk restaurang på Fjällgatan i Stockholm)
Svenska Sushiköket i Midsommarkransen
J.J. Thai to go (thai-gatukök) i Midsommarkransen/Aspudden
Koh Pha-Ngan, Stockholm
Kebab-baren i Linköping ( har fortfarande godaste falafeln och kebabsåsen, allra helst då det skall till att rumlas hem från en hård natt på staden)
Libanesiska restaurangen i Slussen, men jag minns då inte vad den heter
Tree House Lodge på Koh Chang i Thailand (skönaste hängmattorna, de vackraste solnedgångarna, den allra godaste frukosten samt den godaste tofun någonsin)
Fyra knop på Svartensgatan i Stockholm (Crêpes och gallettes, med sällan skådad uppfinningsrikedom)
8 saker på min önskelista
En bokhylla
Energi
En bunt böcker av olika kaliber
Mario Kart för Wii
Kläder, såsom byxor
Fler mumin-muggar (har bara Hemulen och Morran)
Ramar till mina två Jan Saudek-affischer samt min David LaChapelle-affisch
En ny frisyr
8 favoritprogram
Jag ser ju sällan eller aldrig på tv, men ser en del serier ändå. Dessutom har jag ju en del stadiga favoriter:
Dexter (för att serien är så grymt smakfull, på det visuella planet)
The Tudors (för att jag är så såld på kostymfilmer och politiska intriger, med fördel giftmord och dylikt)
Six Feet Under (för att handlingen är fullkomligt bisarr bitvis och för att likspackel sällan varit så hett som i denna serie)
Sopranos (för att Tony Soprano i morgonrock är obetalbart. Jag undrar om man inte borde sammanställa ett x antal minuter långt morgonrocksklipp, med alla samlade morgonrocksscener med Tony Soprano?)
Arrested Development (se tidigare inlägg)
The Wire (för att Omar Little är den grymmaste gangstern någonsin)
My so-called life (för att jag var yngre och identifierade mig rätt totalt med Angela, sånär som på hennes lyckade familj. Angela hade, enligt mig, snygga kläder, vackert hår, lyssnade på bra musik och så vidare. Jag tror inte jag någonsin vågar se om den här serien i vuxen ålder.)
Twin Peaks (för att jag var tvungen att klämma in ett åttonde alternativ. Jag var en av de få lyckliga som fick se Twin Peaks för mina föräldrar. Priset betalade jag med min sömn. Jag sov på golvet, hos pappa, vissa nätter för att jag fick inte plats i dubbelsängen. Jag var 11-12 år och hemskt mörkrädd.)
Bonus-serie: Kenny Starfighter (för biologiläraren som vill bli smiskad "här", varpå han tar sig menande på skinkan och för Doktor Deo som hysteriskt mässar att "jag luktar visst gott!!")
8 saker jag gjorde igår
Åt frukost med D
Gick ut med Lola på tre promenader
Diskade
Grät
Åkte till jobbet
Läste lite Donna Haraway* och blev inspirerad
Slängde returglas
Åt knappt en tredjedels pizza
8 saker jag ser fram emot
Att komma hem från det här arbetspasset och få krypa ihop och sova
Snö, tända ljus och glöggmys
Julefrid
Sinnesfrid över huvud taget
Eventuella utlandsresor (minst en gång om året)
Att få börja läsa i Uppsala (känns oändligt långt borta)
Att få tillbaks min kamera som är på reparation
Sommar med lata dagar i hängmattan och nakenbad i ödsliga sjöar
8 favoritrestauranger
Hermans (vegetarisk restaurang på Fjällgatan i Stockholm)
Svenska Sushiköket i Midsommarkransen
J.J. Thai to go (thai-gatukök) i Midsommarkransen/Aspudden
Koh Pha-Ngan, Stockholm
Kebab-baren i Linköping ( har fortfarande godaste falafeln och kebabsåsen, allra helst då det skall till att rumlas hem från en hård natt på staden)
Libanesiska restaurangen i Slussen, men jag minns då inte vad den heter
Tree House Lodge på Koh Chang i Thailand (skönaste hängmattorna, de vackraste solnedgångarna, den allra godaste frukosten samt den godaste tofun någonsin)
Fyra knop på Svartensgatan i Stockholm (Crêpes och gallettes, med sällan skådad uppfinningsrikedom)
8 saker på min önskelista
En bokhylla
Energi
En bunt böcker av olika kaliber
Mario Kart för Wii
Kläder, såsom byxor
Fler mumin-muggar (har bara Hemulen och Morran)
Ramar till mina två Jan Saudek-affischer samt min David LaChapelle-affisch
En ny frisyr
*Vi behöver inte en totalitet för att kunna verka politiskt. Den feministiska drömmen om ett gemensamt språk är som alla drömmar om ett fullständigt sant språk, om en fullständigt tillförlitlig återgivning av erfarenheten, en totaliserande och imperialistisk dröm. [---] Kanske kan vi ironiskt nog av våra sammansmältningar med djur och maskiner lära oss hur vi kan undvika att bli Människan, det vill säga förkroppsligandet av västerlandets logos.(A Cyborg Manifesto)
måndag, november 17, 2008
Om en söndag och en lek
Söndagen.
Jag åkte hem från arbetet och mådde förvånansvärt (ja, för årstiden) bra, en känsla av lugn infann sig medan pendeltåget saktade in vid Karlberg. Jag tänkte på att den stora byggnaden vid Tomteboda postterminal ser ut som slavskeppet för robotar i Star Wars... Hur det sakta glider fram genom öknen, bara att öknen är förlagd till Solna. Tomteboda postterminal - ett slavskepp i sig kanske.
Jag fikade med relativt nyfunna kamraten A på Tellus biocafé på kvällen. Alltid märkligt att träffa någon som man endast språkat med via vida världsväven, det blir alltid lite konstigt, konstgjort. Som att man är iakttagen och iakttar in i minsta detalj.
12 kronor för ekologiskt kaffe inklusive påtår, tackar så mycket! Utanför är det kallt men caféet känns varmt, ombonat med diverse udda möbler, samt ett vitt piano och endast öppet i samband med biografens visningar och andra evenemang. På väggarna hänger diverse tavlor av, vad jag misstänker är, lokala konstnärer. Vi avhandlar en bredd av ämnen medan kaffe och te dricks upp och det var verkligen trevligt, hit skall jag återkomma mången gång.
På den korta promenaden från caféet svär jag över att jag fryser om händerna, hemma väntar D's goda potatisgratäng och en sömndrucken hund.
Söndagskvällen avslutas med The Fall av Tarsem Singh. Riktigt drömsk och vacker film. Regissören kände jag igen på grund av filmens sceneri, han har även gjort The Cell, också den otroligt snygg rent visuellt.
Och nu blir det boklek, det var länge sedan nu:
1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.
Närmaste bok i skrivande stund, ligger i hyllan på mitt nattduksbord och den sjunde meningen på sidan 56 lyder:
"Crematoria vented into the airborne ashes of wills burnt by jealous executors, which mixed with coaldust burnt to keep dying lovers warm."
Boken är Perdido Street Station av China Miéville, som jag faktiskt inte ställt tillbaka i bokhyllan sedan jag läste den i somras.
Så, vad står på sidan 56 i närmsta boken hos min läsarskara? Och vilken är det?
söndag, november 02, 2008
30 sekunders-kaniner
Jag satt hopkurad nedanför bokhyllan och förde in mina böcker på LibraryThing och snubblade återigen över den utmärkta 80 romaner för dig som har bråttom av Henrik Lange. I denna seriebok presenteras flera litterära storverk genom att på blott fyra serierutor per roman, redogöra för dessas handlingar. Det är hemskt roligt att "läsa" allt från Sagan om ringen, Naked lunch, Bibeln, Mina drömmars stad och Godnatt Alfons Åberg.
Greppet att på så här vis komprimera böcker, påminner mig om Angry Alien Productions som gör animerade parodier av filmer, med kaniner i alla roller, på 30 sekunder. Här finns godingar som Exorcisten, No country for old men, Brokeback mountain
och The Shining.
Titanic har banne mig aldrig varit så bra som när den är skapad på 30 sekunder, med kaniner!
Mycket nöje!
måndag, oktober 06, 2008
marlan - You see this name, you think dirty.
Bristen på inspiration vad gäller studier och det studierelaterade är lamslående. Jag sover mest hela dagarna och är vaken om nätterna. Tillståndet är minst sagt växtliknande.
Jag ligger och vrider och vänder på mig, spelar Super Mario på mitt Nintendo DS, fast under täcket så jag inte skall väcka någon. Det känns ibland lite som att vara liten igen, när man låg och läste fast mamma sagt åt en att man minsann MÅSTE sova nu. Jag läser om staden som slutade andas, som är en historia jag måste säga växer mer och mer för varje sida. Den är verkligen kuslig och vindlande vridet skriven. Riktigt obehagligt att läsa om invånarnas inre som förvrids mer och mer i bestialisk galenskap - jag gillar det.
Jag koncentrerar mig på det jag har inspiration till - det nya hemmet. Att inreda "biblioteket", läseoasen i hallen. En alkov skall det bli, mellan garderoberna, full med kuddar, filtar och en läselampa. På den motsatta väggen - bokhyllor. Bokhyllor på varje tänkbar yta och uppe intill taket.
Jag är inte så stor till växten så jag lär få plats kors och tvärs på två av Ikeas fotpallar - Ektorp. Det lär bli magnifikt. Stora tankar skall läsas och tänkas där.
Jag bygger upp grunden först, hemmet skall bli en borg - återigen - där jag skall kunna samla styrkorna och ta mig an motgångar och hinder.
Och vinna stora segrar.
Ett roligt verktyg för motsträviga dagar är för övrigt Sloganizer, som gör en slogan av valfritt namn, ord, alter ego eller dylikt.
Jag har den längst ner i på Avantgardet med mitt flitigt använda signatur och det är sannerligen ett enkelt peppningsredskap för att få dra på smilgroparna och känna sig, i alla fall lite mer superhjältelik och stark sådana dagar då det känns som om solen bara kommit upp för att förödmjuka en.
Smaka bara på:
marlan is rolling, the others are stoned.
marlan- The power on your side.
marlan's like heaven.
marlan - You see this name, you think dirty.
måndag, september 01, 2008
Trötthet
Jag hann med att gå till Stadsbiblioteket, Riksdagsbiblioteket, Medborgarplatsens bibliotek och stanna till i Emmaus underbara bokhyllor. Snokande på Emmaus resulterade i Elin Wägners Väckarklocka, Sjöwall/Wahlöös Roseanna, Arto Paasilinnas Kollektivt självmord och Hong Yings Svekets sommar.
Jag vandrade på söder, gata upp och gata ner, spanade i skyltfönstret på Söderbokhandeln. Tid för lunch i form av vegetarisk sushi, efter att jag lånat första bandet i Nordisk Kvinnolitteraturhistoria, Hundra skrivande kvinnor del 1 och för föströelse Susan Sontags Sjukdom som metafor/Aids och dess metaforer.
Jag orkade aldrig ta mig iväg på festen på Debaser ikväll, efter att ha hasat runt på stan, träffat A.K. och mottagit en finfin present i form av en gammal urtvättad originaltröja med Einstürzende Neubauten (jag blev verkligen andlöst glad över den), åkt ut till nya lägenheten med D och drömt om hur vi skall möblera, var jag slut som människa.
Kvällen har tillbringats i soffan, vi har sett Dexter.
Tropa de elite, som vi såg igår rekommenderar jag varmt. Den är brutal, grym och påminner mig mycket om Guds stad till både form och miljö. Dock finns inte speciellt mycket att skratta åt i Tropa de elite, humorn finns kanske under några sekunder.
Det är intressant att ett gäng studenter, i filmens handling, skall skriva en essä utifrån Michel Foucault mot bakgrunden av det korrumperade polissystemet. Passande.
Jag vandrade på söder, gata upp och gata ner, spanade i skyltfönstret på Söderbokhandeln. Tid för lunch i form av vegetarisk sushi, efter att jag lånat första bandet i Nordisk Kvinnolitteraturhistoria, Hundra skrivande kvinnor del 1 och för föströelse Susan Sontags Sjukdom som metafor/Aids och dess metaforer.
Jag orkade aldrig ta mig iväg på festen på Debaser ikväll, efter att ha hasat runt på stan, träffat A.K. och mottagit en finfin present i form av en gammal urtvättad originaltröja med Einstürzende Neubauten (jag blev verkligen andlöst glad över den), åkt ut till nya lägenheten med D och drömt om hur vi skall möblera, var jag slut som människa.
Kvällen har tillbringats i soffan, vi har sett Dexter.
Tropa de elite, som vi såg igår rekommenderar jag varmt. Den är brutal, grym och påminner mig mycket om Guds stad till både form och miljö. Dock finns inte speciellt mycket att skratta åt i Tropa de elite, humorn finns kanske under några sekunder.
Det är intressant att ett gäng studenter, i filmens handling, skall skriva en essä utifrån Michel Foucault mot bakgrunden av det korrumperade polissystemet. Passande.
fredag, augusti 08, 2008
LibraryThing
Några få ord ur Selma-manifestet fastnar hos mig, då jag lämnar von Trier och hans filmer:
Glädje är inte att leva...glädjen finns så att vi kan stå ut med livet.
Det är något hos mig som blinkar Kristina Lugn, när jag läser dessa ord. Det är en djup sorg, men med ett stråk av hopp.
Det trycker bakom ögonen inatt och fingrarna känns stumma mot tangenterna. Fläckvis ser jag ingenting, det flimrar bara. Jag är trött efter snart tre nätters arbete, på raken.
Jag hittade häromnatten LibraryThing. För mig som är förtjust i att katalogisera och göra upp listor på saker är det hemskt roligt. Här kan jag med hjälp av t ex Amazon eller Libris, söka upp böcker jag har hemma i bokhyllan, katalogisera dem och skriva recensioner, om jag känner för det. Komplett med omslag (finns inte omslaget till boken man har kan man enkelt ladda upp det, stämmer inte omslaget på sökresultatet kan man också ladda upp det korrekta omslaget), fritt valda taggar och ISBN-nummer (så att det blir exakt rätt utgåva. Jag kan alltså skapa mitt eget bibliotek och med lätthet visa andra detta bibliotek. Givetvis kan jag också hitta andra människor som har samma böcker i sina bokhyllor.
Jag fastnar på LibraryThing eftersom jag har långa nätter på jobbet, jag har inget bättre för mig med andra ord. Ändå är det ett rätt roligt verktyg, speciellt eftersom man kan använda sig av Libris när man söker böckerna. Hellre än att ha en lång lista över alla böcker jag läst eller har i bokhyllan, hänvisar jag till en länk. Smidigt!
Jag är inte helt hemma på alla funktioner ännu, men det verkar onekligen lovande. Ropen skalla, egen LibraryThing åt alla!!
Vidare har jag börjat läsa Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.
Titeln är ju en Morrissey-låt, Let the right one slip in. Bara en sådan sak!
Den verkar lovande,smärtsam utan tvekan. Fler reflektioner senare.
Glädje är inte att leva...glädjen finns så att vi kan stå ut med livet.
Det är något hos mig som blinkar Kristina Lugn, när jag läser dessa ord. Det är en djup sorg, men med ett stråk av hopp.
Det trycker bakom ögonen inatt och fingrarna känns stumma mot tangenterna. Fläckvis ser jag ingenting, det flimrar bara. Jag är trött efter snart tre nätters arbete, på raken.
Jag hittade häromnatten LibraryThing. För mig som är förtjust i att katalogisera och göra upp listor på saker är det hemskt roligt. Här kan jag med hjälp av t ex Amazon eller Libris, söka upp böcker jag har hemma i bokhyllan, katalogisera dem och skriva recensioner, om jag känner för det. Komplett med omslag (finns inte omslaget till boken man har kan man enkelt ladda upp det, stämmer inte omslaget på sökresultatet kan man också ladda upp det korrekta omslaget), fritt valda taggar och ISBN-nummer (så att det blir exakt rätt utgåva. Jag kan alltså skapa mitt eget bibliotek och med lätthet visa andra detta bibliotek. Givetvis kan jag också hitta andra människor som har samma böcker i sina bokhyllor.
Jag fastnar på LibraryThing eftersom jag har långa nätter på jobbet, jag har inget bättre för mig med andra ord. Ändå är det ett rätt roligt verktyg, speciellt eftersom man kan använda sig av Libris när man söker böckerna. Hellre än att ha en lång lista över alla böcker jag läst eller har i bokhyllan, hänvisar jag till en länk. Smidigt!
Jag är inte helt hemma på alla funktioner ännu, men det verkar onekligen lovande. Ropen skalla, egen LibraryThing åt alla!!
Vidare har jag börjat läsa Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.
Titeln är ju en Morrissey-låt, Let the right one slip in. Bara en sådan sak!
Den verkar lovande,smärtsam utan tvekan. Fler reflektioner senare.
onsdag, augusti 06, 2008
Mitt hemliga liv
Solen skiner från en blå himmel. Sanden känns het under fötterna, medan jag springer genom öknen. Ja, det är varmt, svettdropparna stänker ner i sanden medan jag springer.
Jag slår till en box, ut poppar en röd svamp som jag äter och växer till dubbla storleken. Jag hittar gyllene mynt lite här och var.
Jag springer vidare och plattar till en Goomba, ilsket stirrande på mig med kritvita tänder. Lite som en bulldog korsad med en svamp.
Lakitu slänger Spiny Eggs från ett moln på himlen, de slår i marken omkring mig och kläcks till taggiga varelser. Jag råkar få en på mig och krymper tillbaka till lill-jag igen. Skit!! Jag kastar mig upp på Lakitu, knuffar ner honom och stjäl hans moln. Sucker, ät bajs!!
Jag stiger högt mot skyn och fångar rikedomar. Utsikten över den vidträckta öknen är magnifik. Långt bort syns palmer och gigantiska pyramider. Plötsligt vittrar molnet sönder under mina fötter och jag faller neråt... ner,ner, rakt i tandprydda käftarna på en gigantisk blomma som slukar mig med hängselbyxor, keps, mustasch och allt...
D kom hem tidigare från jobbet i måndags eftermiddag. Jag vaknade och stapplade yrvaken ut i köket där han lämnade över ett paket. Jag förstod ingenting. Paket till mig?Jag kliade mig i ögonen och öppnade.
I paketet låg ett nytt Nintendo DS Lite och två spel; New Super Mario Bros. och The World Ends with You. Samt ett svart och rosa fodral, att ha konsolen i. Tyvärr var de helrosa konsolerna slut, talade D om. Det fick bli en svart. Ingen var gladare än jag för det färgvalet.
Så, på jobbet inatt gör jag ovanstående: äter svamp, färdas i kloaker och slår sköldpaddor på käften. Och apropå Super Mario Bros, kolla här. Inte för att jag skulle vilja ha det så hemma, men det är ändå fräckt!
Har även fått ett tips via Bokhora. Tori Amos-låtar tolkade i serieform! Jag blir också sjukligt exalterad och måste beställa Comic Book Tattoo Tales snarast möjligast!
Jag slår till en box, ut poppar en röd svamp som jag äter och växer till dubbla storleken. Jag hittar gyllene mynt lite här och var.
Jag springer vidare och plattar till en Goomba, ilsket stirrande på mig med kritvita tänder. Lite som en bulldog korsad med en svamp.
Lakitu slänger Spiny Eggs från ett moln på himlen, de slår i marken omkring mig och kläcks till taggiga varelser. Jag råkar få en på mig och krymper tillbaka till lill-jag igen. Skit!! Jag kastar mig upp på Lakitu, knuffar ner honom och stjäl hans moln. Sucker, ät bajs!!
Jag stiger högt mot skyn och fångar rikedomar. Utsikten över den vidträckta öknen är magnifik. Långt bort syns palmer och gigantiska pyramider. Plötsligt vittrar molnet sönder under mina fötter och jag faller neråt... ner,ner, rakt i tandprydda käftarna på en gigantisk blomma som slukar mig med hängselbyxor, keps, mustasch och allt...
D kom hem tidigare från jobbet i måndags eftermiddag. Jag vaknade och stapplade yrvaken ut i köket där han lämnade över ett paket. Jag förstod ingenting. Paket till mig?Jag kliade mig i ögonen och öppnade.
I paketet låg ett nytt Nintendo DS Lite och två spel; New Super Mario Bros. och The World Ends with You. Samt ett svart och rosa fodral, att ha konsolen i. Tyvärr var de helrosa konsolerna slut, talade D om. Det fick bli en svart. Ingen var gladare än jag för det färgvalet.
Så, på jobbet inatt gör jag ovanstående: äter svamp, färdas i kloaker och slår sköldpaddor på käften. Och apropå Super Mario Bros, kolla här. Inte för att jag skulle vilja ha det så hemma, men det är ändå fräckt!
Har även fått ett tips via Bokhora. Tori Amos-låtar tolkade i serieform! Jag blir också sjukligt exalterad och måste beställa Comic Book Tattoo Tales snarast möjligast!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)