Det tänkta om morgonen och historier

Ja, men lyssna bara:

Jag har mött en annan människa. Det kan ingen ta ifrån mig. Nu är det gjort. Nu har vi trätt in i varandras historier. In i varandras doftfält. Börjat lukta på varandra och förr eller senare kommer vi väl lukta på något hos den andra som stinker och det är väl då själva prövningen kommer. (Gunnar, s 159-160)

"Trätt in i varandras historier", jo jag gillar det. Jag skrev något liknande om det själv en gång. Om det där med att möta någon och komma den nära. Något om att passera en gräns där man inte längre kan vända tillbaka, utan att gå sönder.
Det är något så bitterljuvt och oändligt sorgesamt över det där gränsöverskridandet och de märken man lämnar på andra människor och som de lämnar på en själv.

Om paket och Gunnar

Jag har varit med i Pocket & Prassel under tre månader, idag skall de sista paketen skickas ut.
Det har varit kul, ännu har inte mitt sista paket dykt upp och själv skall jag lägga mitt paket på lådan, när jag går till jobbet ikväll.
Jag tycker definitivt att det har varit kul att vara med, speciellt under dessa månader då jag själv inte känt mig i mitt esse direkt, så all heder till En Bok om Dagen som organiserat detta.

Annars läser jag vidare om Gunnar. Boken känns väldigt mycket Bob Hansson, massa små hintar åt diverse politiska håll; I Gunnars ögon reflekteras Sverige med Försäkringskassan, sjukpension, självhat och jante-lag, byggarbetare som inte skall vara några "kärringar", rå jargong och arbetararv i generationer. Man skall hugga i och arbeta tills man trillar omkull och dör. Skitsamma om någon tackar en i slutänden, man har ändå gjort det rätta inför sig själv.
Det är faktiskt himla fint ändå.
Jag ids inte bry mig om huruvida den där Gunnar är sexist eller inte, jag gillar honom ändå. Historien kniper mig i mitt eget hjärta även om den känns en smula förutsägbar. Jag har kommit halvvägs och jag förstår hur det kommer att sluta, ont lär det nog göra.

Jag hittade Gunnar på Ica

För första gången i mitt liv har jag köpt en pocketbok på Ica.
D och jag var ute med Lola-virvelvindshund och stannade till på Ica för att köpa raklödder och diverse.
När jag står i kön till kassan blickar jag på pocketstället som står strategiskt placerat där. Genrerna känns inte speciellt tilltalande: misshandelshistorier av typen Pojken som kallades Det, diverse chic lit (antar jag att det räknas som?)samt de sedvanliga svenska deckarna.
Och så allra längst ner i pocketstället: Bob Hansson.

Ja, jag kunde ju inte låta bli det förstår ni väl? Gunnar av Bob Hansson har jag ju tänkt läsa, givetvis var jag tvungen att plocka med mig den. Stackars lilla bok som stod ensam bland skräplitteraturen (ja, jag vet det är ett hårt fall från de höga litterära hästarna) och skämdes. Min att-läsa-lista som La Bibliofille så öppenhjärtligt och varmt ökade på igår, var härmed som bortblåst.
Så boken om Gunnar (58-årig änkling) som genomgår en hjärttransplantation, blir sjukskriven från sin byggarbetsplats och sakta förvandlas, följde med hem.
Bob Hansson i romanform. Jo, jag gillar det. Läs bara:

Varje morgon är en morgon att vakna till och så även idag. Fast jag inte hade någon tid att passa vaknade jag halv sju. Kroppen kommer ju ihåg. Kroppen har inte riktigt förstått. Att vi är lediga nu. Att vi numera får ligga kvar i sängen hur länge vi vill. Men vi vill inte ligga kvar i sängen. Varken jag eller min kropp känner något behov av något kvarliggande. Det finns en spricka här. Mellan möjlighet och vilja. (s 10)

Att bli uppmanad av Bob Hansson

Finns det någon bättre ursäkt
att slippa ta itu med sig själv än att ihärdigt
och med den största målmedvetenhet
nästan ta itu med sig själv

Ansvar.

Gudarna ligger i startgroparna idag.
Gudarna ligger alltid i startgroparna.
De börjar få ont i knäna.
De vill att du säger det nu
att du ställer dig upp med pistolen i handen
klara färdiga gå
handen på avtryckaren dånet i luften
de vill att du inte längre håller dem
tillbaks.

De vill helt enkelt att du sätter igång nu.

- Bob Hansson, ur Halleluja Liksom

Jag behöver mer poesi. Jag behöver leta fram min Bob Hansson-samling. Jag behöver packa upp alla mina böcker. Jag behöver omedelbart flytta mig framåt ett par hundratusen kilometer.
För mycket tid har gått åt till att gå runt och sparka löv och vara bister över mörkerhelvetet som stadigt kommer närmare. Likt löv och snö på pendeltågsrälsen och med detta fenomen medföljande förseningar, händer det varje år. Jag borde inte bli så tagen på sängen varenda gång.

Pocketprasslar-boken är spännande. Det är något med kombinationen vatten och död som är extremt otäckt. Det är något med gamla tanter som bakar bröd, smackar med läpparna, har små stenar i fickorna och talar med andarna som är så betryggande.
Dessvärre är all lakrits slut nu; snörena har omsorgsfullt knutits i knutar och flätor, innan de ätits upp. Kvar finns chokladen och mer än halva boken.

Mark all as read

Originally uploaded by postpretto

Vi har inte fått internet inkopplat i nya lägenheten ännu och inte går det att snylta på grannarnas nätverk heller. Detta resulterar i att min läslista på Google Reader överöses av nya blogginlägg. Hundratals. Jag gillar funktionen "mark all as read" vid sådana tillfällen. Så, all stress inför allt jag missat att läsa förpassas någon annanstans.

Förra veckan när jag var så fruktansvärt sjuk, kom P hem till mig och satt i mitt nya röriga kök, drack pepparmyntste och läste högt ur Halleluja liksom av Bob Hansson. Jag gillar det där, att läsa högt för varandra. Det är något i själva handlingen som tilltalar mig, jag har sagt det förr. Jag upprepar mig gärna har jag märkt.
Jag gillar Bob Hansson. Sedan jag och en vän var på Lava (kan det ha varit 1997, 1998?) och han läste sin poesi med den där vackra skånska dialekten, len i örat och bröstet. Det är något visst.
Vi satt i trappan bland alla kuddarna, lyssnande. Det var höst och mörkt utanför då med vill jag minnas. Det var på den tiden då Stockholm var exotiskt - en plats man flydde till.

Inatt sitter jag på jobbet. Här är grannarna inte så säkerhetstörstande, de har öppna nätverk som jag tacksamt nyttjar. Jag lägger upp nya bilder på finaste Lola och på nya roliga kontaktannonser och en massa andra bilder jag har tagit. Jag lyssnar på Bob Hansson och är ganska tillfreds, med snabbkaffet som kallnar i koppen på bordet bredvid fåtöljen.
Idag damp Gertrud Hillbrands Scenario X ner i brevlådan och jag har vips ännu mer att läsa. Vi planerar för mitt bibliotek i lägenheten. En läshörna skall inredas, omgiven av böcker samt ett litet bord där jag kan ha mitt dryckjom av valfritt slag. Väggarna skall kläs i böcker och en ny soffa skall inhandlas.

Hösten har kommit, nu är det kallt att gå ut. Jag drar ner mössan i pannan och tar vantar på. Jag tycker inte riktigt om hösten. Möjligtvis är det vackert då färgerna exploderar i träden, när världen brinner av rött, orange och gult, möjligtvis då. Jag blir så vemodig av hösten och skulle helst bara gå i ide fram tills snön smälter och ljuset börjar komma tillbaka i april.
D talade om att resa idag, innan jag gick till jobbet. Jag drömmer och längtar bort medan det mörknar. Jag har aldrig varit i Indonesien.