Stress

Jag var och fikade med P förra veckan.
Vi har inte setts på hur länge sedan som helst. Ett år sedan. Inte så att vi är väldigt nära vänner eller så, men ändock. Jag och vi (somliga av vännerna) kommunicerar på andra sätt. Jag vet att jag har dem på platser långt borta från mig, jag vet att de finns - de vänliga själarna. Jag talar med dem var och varannan dag, fast de sitter väldigt sällan framför mig så att jag kan möta deras blick. Icke desto mindre betydelsefulla är de.
Mycket skratt och samtal om Christer Fuglesang, kroppsvätskor i rymden och arbete blev det i alla fall. Att skratta så man nästan kissar på sig på trottoaren, att kasta huvudet bakåt och skratta så folk tror man är tokig. Vuxna kvinnor, går runt och beter sig sådär -omoget. Ja, glo då.
Och så fick jag en bok; Harens år av Arto Paasilinna. Den verkar bra. Har bara bläddrat lite och läst ca 45 sidor om finnen som reser runt med en hare i fickan. Den känns som en film av Kaurismäki i textform. Lovande.
Av mig fick P Synd - noveller av det moderna genombrottets kvinnor, en novellsamling sammanställd av Birgitta Ney. Det är noveller skrivna av kvinnor (Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler m fl) i Sverige i slutet av 1800-talet. Under den tid när bara manliga författare som till exempel Strindberg fick utrymme. Kvinnor kunde ju inte skriva eller vara genier.

Jag är så splittrad just nu att jag kan inte riktigt koncentrera mig. Jag tror jag är stressad ännu. Stressen lägger sig aldrig. De sista två hemtentorna för terminen flåsar mig i nacken. Jag har ingen ork. Jag vill lägga i mig i sängen, dra täcket över huvudet och stanna där. Jag vill vara ynklig, grinig och bitter. Förbannad rentav.
När tar det slut? När varvar man ner och finner stillheten och sinnesfriden?

Bild: ur Fröken Märkvärdig och Karriären av Joanna Rubin Dranger.

Torsdag, 13.17

Originally uploaded by postpretto

Jag annonserade ut råttburen på Blocket.
Idag kom en kvinna och köpte den. Lägenheten känns tommare nu, fastän jag kramat älskade Kanin och jag och D drömmer hunddrömmar om bedårande karaktärer vi ser bilder av.
Jag skulle skriva något om det där med råttburs-affären, tyckte D. Något om hur det märkliga i folk kommer fram i vissa situationer. Något om somliga människors sätt att uttrycka sig och människors sätt att förutsätta saker som går bortom sunt förnuft. Men å andra sidan; min definition av sunt förnuft är inte din definition av sunt förnuft. Det sunda förnuftet är en chimär.
Men, i skrivande stund kan jag inte samla mig nog för att formulera min poäng. Jag vandrar mellan Fataneh Farahani's iransk/svenska kvinnor och sängen. Jag vandrar mellan köket och alla galaxer med Super Mario. Jag plockar med ormbunkarna jag fick av H i födelsedagspresent. Jag lyssnar om och om igen på A Silver Mt Zion och tänker miljoner halvtänkta tankar som övergår i andra tankebanor. Tvära kast. Det är assymetri in absurdum.

Jag är här, men inte närvarande.

Nattläsning med styng av ironi

Nattens lektyr består av Diasporic Narratives of Sexuality -Identity Formations among Iranian-Swedish Women av Fataneh Farahani.
Det är en etnologisk studie av hur iranska kvinnor (födda i Iran och utflyttade till Sverige) förhåller sig till (sin) sexualitet. Hur de iransk/svenska kvinnor i studien ständigt förhandlar och omförhandlar med det rådande systemet. Det är berättelser om bröder som håller sina systrar om ryggen, eftersom de uppenbarligen inte har samma förutsättningar som dem. Det är berättelser om kravet på oskuld och rekonstruerandet av mödomshinnor inför bröllopsnatten. Det är berättelser om att inte få veta vad (heterosexuellt) sex är, att inte veta vad menstruation är, hur barn blir till (vilket jag iofs själv inte fick någon direkt information om heller, mer än i skolan föstås).
Det är också berättelser om motstånd och strategier, taktiker. Där det finns makt finns också motstånd, det är nog (enligt mig) det viktigaste Foucault kom fram till. Och att i och med förbudet finns en gräns att gå över, en vilja att trotsa förbudet. I ett samhälle som har förbud finns en tendens att det som är förbjudet överdrivs och breder ut sig mer, men under andra former.
Det är ingalunda förtryckta kvinnors vittnesmål jag läser. Enligt den officiella västerländska diskursen är muslimska kvinnor det, förtryckta och underkuvade. Det är de uppseendeväckande fallen vi (allmänheten) får ta del av, det är stereotyperna som formar vad vi ska tycka. Det är stigmatiseringar.
Och ja, om vi bara tittar på dem som har det "sämre" (med västerländska ögon sett) och ständigt jämför på det viset, behöver ingen i västvärlden titta på sin egen bakgård och börja rensa upp där. Förresten så har vi det ju bra i Sverige. Det är ju Världens Mest Jämställda Land. Mammorna har det bäst här, så sluta klaga så förbannat. Genom sådana här artiklar reproduceras föreställningen om att vi ska vara nöjda med vår lott, för vi hade ju kunnat vara kvinnor någon annanstans. Tur att vi bor i det civiliserade och förträffliga västerlandet, visst? Det är ju invandrarna det är fel på eller hur? När de kommer hit och inte vill anpassa sig till vår västerländska livsstil. För den är ju det rätta; kristendomen är bra, islam är fel. Väst är bra, öst är dåligt. Vit är bra, svart är dåligt. Deras kultur är fel, vår är rätt. Ja, ni förstår säkert.
Det är intressant med diskurser och hur vi snarare formar världen utifrån vad vi talar om och hur vi talar om det, snarare än att vi genom språket avbildar hur vi upplever världen. Foucault och poststrukturalism är prima ...Även om Foucault, i Farahanis bok, får sig en känga för sina mycket orientalistiska och etnocentriska brister, gällande Iran.

Om en månad är terminen slut. Tänka sig.
Jag kommer att få läsa vad jag vill. Kanske kommer jag heller inte vara lika arg och irriterad över vad jag läser då heller. Kanske kommer jag inte irritera mig så mycket på okunniga människor som uttalar sig om att människor är på ett visst vis för att det är kulturellt betingat, för att de kommer från "den delen av världen där man gör så".

Om garantier

Det blev inget med pocketutbytet. Dessvärre tycktes ingen finna något intresse i att växla böcker såvida de inte garanterat fick något tillbaka. Jag tolkar de andra tillfrågades tystnad som att de var av samma åsikt. Inget ont i det, antar jag. Men det är trist, för det hade varit en kul grej att göra.
Jag ser det dock inte riktigt på det sättet bara. Jag behövde inte ha någon garanti för att få ut något materiellt tillbaka av det här specifika experimentet. Det var mer själva handlingen jag snöade in på, inte chansen att få 36 nya böcker. Jag räknade inte ens med att det skulle fungera så väl. Det roliga, för min del, ligger i att dela med mig och att få ny luft i lungorna genom det. Det är intressant med annorlunda sätt att få nya influenser i livet, nya ingångar. Att titta utanför det uppenbara på något sätt. Att titta bakom skyltarna istället för på dem, med nya ögon. Att höja blicken ovanför köttmassan i tunnelbanan för bövelen. Kostar det mig en bok jag redan läst så visst - då får det göra det.
Jag bjuder på detta och önskar adressaten i Göteborg god läsning.

Sommarlängt

Originally uploaded by postpretto

Jag längtar efter sommar idag.
Idag (efter jag vaknat från sextimmarssömnen efter lördagens nattpass) har jag och D suttit på balkongen och ätit pizza, i solen. Hängmattan är uppe, möblerna är ute. Balkonglivet har börjat för det här året.
Jag väntar på att malva ska ta sig upp ur krukorna på balkongen och inne i vardagsrumsfönstret skjuter basilika och solrosor upp som små missiler i andra krukor.
Jag tror mig ha gröna fingrar, efter farfar. Jag vill ha en djungelträdgård hemma med gröna växter överallt.

Jag jobbar sista natten inatt, för den här helgen. Nattens arbetspass skall användas till att färdigställa första momentet av hemtentan. Jag är inte ett dugg motiverad just nu. Vill mest ut i hängmattan och ligga där och läsa om Usa:s andra inbördeskrig i DMZ.
Serier skall inte underskattas. Jag är lite irriterad på mig själv att jag inte lagt ner mer tid på det tidigare (Anteckning för jaget: En dag skall jag skriva ett vettigare, mer koncentrerat inlägg om detta med serier.).

Koncist

sovande kärlek
är du
kärlek av sömnen
omsluten

utsträckt intill
kysser jag dina ögonlock
in i vaknaden

Bok-enkät

Sysselsättning på jobbet, om natten.
Jag har tid att slå ihjäl, så jag hittade en enkät på en blogg.

1. Vilken bok läste du senast?
- Bok? Hinner bara läsa kurslitteratur i stort sett, senast lästa: Reading Football av Michael Oriard. Annars läser jag serier vid sidan av studierna just nu. Senast lästa: Y- The Last Man : Safeword av Brian K. Vaughan/Pia Guerra.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
- Diasporic Narratives of Sexuality: Identity Formation among Iranian-Swedish Women av Fataneh Farahani (kurslitteratur). Och nytt seriealbum jag fick av D i välkommen-hem-från-Island-present: DMZ: On the Ground av Brian Wood/Riccardo Burchielli.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
- Troligen övervägande manliga faktiskt.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
- Nej, bara om det är kurslitteratur som jag "måste" läsa.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
- Recensioner och tips från andra. Annars har ju omslaget stor betydelse faktiskt, därav att jag inte läst så mycket sci-fi som jag kanske borde.

6. När blir en bok för lång?
- En bok blir aldrig för lång om den är bra skriven. Punkt.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
- Ja, jag skulle vilja kunna fler språk dock, så jag skulle kunna läsa fler böcker på originalspråk. Mycket makt ligger i översättarens händer, för mycket i vissa fall.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
- Hmm... Nä, jag vet faktiskt inte. Troligen något med Chuck Palahniuk. Troligen Choke.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
- Ja. Garanterat. Min tid är dyrbar. Har boken inte fångat mig efter 20 sidor ger jag upp. Till ämnet bör tilläggas att Paulo Coelhos Alkemisten, troligen är världens mest överskattade bok. Den lade jag ifrån mig.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
- Samtidsromaner med svåra undertoner och så kallade klassiker, diverse kurslitteratur inom humaniora. Deckare (läs: Camilla Läckberg, Stieg Larsson, Åsa Larsson samt motsvarande utländska författare kommer aldrig finnas i min bokhylla) och tomma romaner av modell Marian Keyes, Maeve Binchy etc.

Experiment med pocketutbyte

Jag blev varse en rolig idé härom veckan.
På Facebook fick jag ett mail från en gammal kursare från litteraturvetenskapen, som inbjöd mig (och andra högklassiga boknördar) att vara med på ett pocketutbyte. Det går till så att man skickar iväg en läst pocketbok och ett brev med samma erbjudande till sex vänner och för det bör man, om allt går som det ska, få 36 böcker tillbaka. Det är väl värt ett försök. Det skall bli kul att se om det ens fungerar och vad för böcker jag kan tänkas få tillbaka. Om inte annat får någon annan en väldigt bra bok att läsa och det duger bra för mig.
Jag har plockat fram Vilda Svanar - Tre döttrar av Kina av Jung Chang för att skicka iväg.
Jag läste den själv för ganska exakt fem år sedan (enligt datumanteckningen på omslagets insida) och köpte under årets bokrea den inbundna utgåvan. Därför har pocketversionen mest känts överflödig här hemma, så varför inte skicka iväg den?
Boken är en mycket fascinerande biografi över tre generationer kvinnor i Kina från början av 1900-talet och in i vår samtid. Samtidigt som den är en gripande redogörelse för hur dessa tre kvinnor levde/lever sina liv, är det också en berättelse om Kina, som land, och dess blodiga historia. Speciellt spännande finner jag avsnittet som behandlar Kulturrevolutionen samt Jung Changs eget deltagande i rödgardisterna. Hennes föräldrar var högt uppsatta tjänstemän under Mao.
Boken är mastig och med ett rikt persongalleri som kan förvirra ibland, men den är definitivt värd tiden det tar att läsa den.

Nu återstår bara att skicka iväg ovanstående bok imorgon - destination Göteborg.
Vill någon av er som läser detta, ha ett brev med instruktioner, skicka gärna ett mail till avantgardet at gmail punkt com, och låt mig veta. Jag skickar instruktionerna under morgondagen.