Inatt på arbetet har jag sällskap av pirater, jag lyssnar på Anna Ternheim och organiserar mitt och D's gemensamma musikbibliotek. De har slagits ihop och skall sorteras. Jag tycker om ordning och reda, Leonard Cohen sorteras på C och inte på L, till exempel.
Så jag roar mig inatt må ni tro.
Timmarna flyger medan jag hinkar kaffe och knaprar kardemummaskorpor med Anna Ternheim på låglåg volym, som en viskning i knät. Alltid med ett styng av svärta. Hennes musik är lindrande och tröstande, som ett plåster av sorgsenhet på det där området i mig som gör så ont just nu.
