Så gick vi då och såg Låt den rätte komma in ikväll. Den föll mig sannerligen inte på läppen.
Filmen visade sig, enligt min mening, vara en total stympning av boken. Jag tycker att allt det som är spännande med boken (relationen mellan pedofilgubben och Eli, Elis androgynitet, alkisarnas liv och relationer osv) är borta. Man förstår inte ens gubbens och Elis relation och jag tycker den är en viktig del i sig själv.
För den som inte läst boken måste filmen framstå som hemskt märklig. Den är som en lång rad långsamma scener som liksom aldrig får börja riktigt; Pappans suparpolare som plötsligt står i köket i snöklädda tofflor, mamman som är ännu mer frånvarande i filmen än i boken, Virginia som vaknar som vampyr och plötligt inte vill leva längre, polisen som är totalt struken ur handlingen.
Nä, jag vet förvisso att det är svårt att klämma in alla dimensioner av boken i en film. Det är i det närmaste omöjligt. Men jag måste säga att den här filmatiseringen var verkligen inte bra. Den är en stympad och väldigt tam tolkning av boken. Förvisso har ju Ajvide Lindqvist skrivit manuset, men ändock, för många spännande delar har här strukits. Det är synd, för det hade kunnat bli en bra film, eller mini-serie kanske hellre? För att få med alla nyanser?
Tomas Alfredssons krav till regeringen att driva igenom IPRED1, som jag läste om hos Rick Falkvinge gör ju inte att mitt omdöme vrids till det bättre direkt. Karln skrattar nog hela vägen till banken trots allt.
lördag, december 06, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, jag var jättetaggad på att se den först men har fortfarande inte gjort det, just för det där med eventuella skillnader mellan bok och film. Jag tyckte ju så mycket om boken... Kan tänka mig att en schysst SVT-miniserie hade varit ett bra alternativ ja! Jag tänkte i alla fall i de banorna när jag läste den, och lite sådär åt Roy Andersson-hållet av nån anledning...
Hm... intressant diskussion detta: filmatisering av ett litterärt verk...
Jo, jag vet att man skall hålla isär film och litteratur. Det är inte samma sak. Ibland lyckas det bra, ibland mindre bra.
Denna filmatisering hörde till de senare dessvärre. Enligt min ödjuka åsikt då.
Skicka en kommentar