Jag har mött en annan människa. Det kan ingen ta ifrån mig. Nu är det gjort. Nu har vi trätt in i varandras historier. In i varandras doftfält. Börjat lukta på varandra och förr eller senare kommer vi väl lukta på något hos den andra som stinker och det är väl då själva prövningen kommer. (Gunnar, s 159-160)
"Trätt in i varandras historier", jo jag gillar det. Jag skrev något liknande om det själv en gång. Om det där med att möta någon och komma den nära. Något om att passera en gräns där man inte längre kan vända tillbaka, utan att gå sönder.
Det är något så bitterljuvt och oändligt sorgesamt över det där gränsöverskridandet och de märken man lämnar på andra människor och som de lämnar på en själv.
1 kommentar:
Verkligen! Det är onekligen något med det. Jag är - inser jag - skamsligt obevandrad bland Bob Hanssons ord, mer än lite poesi här och lite poesi där. Känner att han pockar på!
Skicka en kommentar