"Jag behöver inte visa upp dig för någon."

"Det är bra ändå"... sa han innan vi skulle sova.

Jag låg vaken och tänkte på fasader. Hur vi oftast visar upp en så fördelaktig bild av oss själva som möjligt. Bilddagböcker och bloggar överallt, foton på människor och deras nära och kära. Bevis på att man är omtyckt, älskad. Att man är någon. Man publicerar foton på sitt sminkade jag, sitt fantastiska uteliv, sina kära vänner. Idel perfekta leenden, spännande och roliga miljöer. Det fula och de foton som kanske inte visar upp en till ens absoluta fördel kan man ju radera och kassera i dessa dagar. Leve digitalkameran! Man visar bara det vackra, det som får en att verka lyckad. Visst, fotografier kan illustrera ångest och smärta, men nog är det snyggt fotograferat och redigerat i efterhand? Det borde bli ganska förvridet egentligen, i längden. Perfektion in absurdum, som kanske hos somliga genererar en del missmod.

Jag (som givetvis också iscensatt och upprätthållit detta fantastiska sceneri i enlighet med ovanstående)säger inte att alla gör det - allt är väl inte bara fasader och iscensatta liv men det slår mig och jag tänker att nog är det så; jag behöver inte visa upp något för någon egentligen. Det är bra ändå. Jag måste inte skylta med D, att jag är älskad och älskar och att jag har hittat rätt.
Jag tänker tillbaka på tiden med J. Hur det var viktigt, ett bevis på kärlek, en bekräftelse på sanning, en ståndpunkt fanns i fotografierna; jag står här med dig, jag visar upp dig och mig på den här bilden, jag visar för hela världen att jag älskar dig. Tog jag bort en bild från galleriet på helgon till exempel, då var det ett tecken på att jag säkert inte älskade, att mina känslor inte dög.
I efterhand tänker jag att det var tämligen märkligt. Varför räcker det inte som det är?

Jag ids inte längre, min bilddagbok har antagligen blivit tämligen trist på senaste. Jag är inte ute och festar längre, jag gör inget speciellt faktiskt mer än pluggar och jobbar och det är väl inte speciellt spännande (se ovanstående resonemang) att dokumentera ? Å andra sidan - varför inte?

Bild: Jan Saudek - "Hungry for your touch".