Vi har inte fått internet inkopplat i nya lägenheten ännu och inte går det att snylta på grannarnas nätverk heller. Detta resulterar i att min läslista på Google Reader överöses av nya blogginlägg. Hundratals. Jag gillar funktionen "mark all as read" vid sådana tillfällen. Så, all stress inför allt jag missat att läsa förpassas någon annanstans.
Förra veckan när jag var så fruktansvärt sjuk, kom P hem till mig och satt i mitt nya röriga kök, drack pepparmyntste och läste högt ur Halleluja liksom av Bob Hansson. Jag gillar det där, att läsa högt för varandra. Det är något i själva handlingen som tilltalar mig, jag har sagt det förr. Jag upprepar mig gärna har jag märkt.
Jag gillar Bob Hansson. Sedan jag och en vän var på Lava (kan det ha varit 1997, 1998?) och han läste sin poesi med den där vackra skånska dialekten, len i örat och bröstet. Det är något visst.
Vi satt i trappan bland alla kuddarna, lyssnande. Det var höst och mörkt utanför då med vill jag minnas. Det var på den tiden då Stockholm var exotiskt - en plats man flydde till.
Inatt sitter jag på jobbet. Här är grannarna inte så säkerhetstörstande, de har öppna nätverk som jag tacksamt nyttjar. Jag lägger upp nya bilder på finaste Lola och på nya roliga kontaktannonser och en massa andra bilder jag har tagit. Jag lyssnar på Bob Hansson och är ganska tillfreds, med snabbkaffet som kallnar i koppen på bordet bredvid fåtöljen.
Idag damp Gertrud Hillbrands Scenario X ner i brevlådan och jag har vips ännu mer att läsa. Vi planerar för mitt bibliotek i lägenheten. En läshörna skall inredas, omgiven av böcker samt ett litet bord där jag kan ha mitt dryckjom av valfritt slag. Väggarna skall kläs i böcker och en ny soffa skall inhandlas.
Hösten har kommit, nu är det kallt att gå ut. Jag drar ner mössan i pannan och tar vantar på. Jag tycker inte riktigt om hösten. Möjligtvis är det vackert då färgerna exploderar i träden, när världen brinner av rött, orange och gult, möjligtvis då. Jag blir så vemodig av hösten och skulle helst bara gå i ide fram tills snön smälter och ljuset börjar komma tillbaka i april.
D talade om att resa idag, innan jag gick till jobbet. Jag drömmer och längtar bort medan det mörknar. Jag har aldrig varit i Indonesien.
tisdag, september 16, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad fin hon är, Lola.
Ja, hon är jättefin. Snart skall hon nog flytta vidare dock.
Skicka en kommentar