Post-flytt

Efter mardrömslik flytt med vänner och syskon som skulle hjälpa till, men som bangade ur i sista stund, en helvetes förkylning som däckade mig fullständigt mellan söndag och torsdag är vi nu inflyttade i nya lägenheten.
Det är ljus, kaos, luft, lummiga parker, små caféer, antikaffärer, konditorier, en härlig gammal kvartersbiograf och allsköns människor runt omkring.
Vi tog en promenad med hunden igårkväll, bort till Telefonplan och Konstfack. Luften var mörkt doftande av höst. Det var frid runtomkring, nya marker att utforska, nya kvarter att gå vilse i. Framtid dröms fram och skapas här.
Jag har ännu inte vant mig vid att himlen inne i staden är ljus om natten, av all dess belysning. Det är bra att vi har rullgardin i sovrummet.

Mitt i flyttkaoset, feberyran och snorigheten låg ett paket från min Hemliga Bokvän, i vårt postfack. Det pirrade verkligen i magen, då jag öppnade. Poststämpel Linköping, minsann. Mina hemtrakter. Tänk om det är någon jag råkar veta vem det är?
Paketet innehöll choklad och laktritssnören (ljuva barndomsminnen) och lakritskonfekt.
Och boken? Staden som slutade andas av Kenneth J. Harvey. Jag har redan börjat läsa och finner historien en smula kuslig, berättandet påminner till stor del om Stephen King, vilket gör mig nostalgisk och glad. Ibland är språket lite taffligt, det känns lite konstlat mendet spelar ingen roll. För övrigt gillar jag fortfarande Kings Jurtjyrkogården och Pestens tid, men även Salem's Lot och novellsamlingen Den förskräckliga apan. Stephen King är icke att förakta.
Så, jo min Hemliga Bokvän visst lyckades du finna en bok som föll mig i smaken. Tackar.
Dessutom har vi ännu inte fått bredbandet inkopplat i nya lägenheten. I skrivande stund sitter jag i gamla lägenheten och snyltar på grannen, innan jag skall ta itu med flyttstädandet.