Makt och struktur

Alla böcker är uppackade, dock ej ordentligt organiserade. De yttre konturerna av "biblioteket" börjar ta form.
Under två sömnlösa nätter den här veckan avhandlade jag Gertrud Hellbrands Vinthunden och Scenario X. Båda var spännande i formen, kanske Vinthunden desto mer än Scenario X eftersom centralgestalten här är så anonym. Vinthunden är fragmentariska bilder, stor smärta och maktstrukturer. Jag tycker om det där, att historien liksom rinner mellan fingrarna, att jag inte vet exakt vad det är jag läser, att dörrar lämnas öppna in i tomma ekande rum. När sidorna är slut har jag ännu inte fått några svar, men det gör mig ingenting.

Scenario X var intressant, rå. Den förde inte bara tankarna till Haneke och Palahniuk som jag tidigare hört och läst, jag tycker även den påminner mycket om Elfriede Jelineks De utestängda. Förmodligen är det för att båda böcker behandlar till synes välmående unga människor som finner någon slags tillfredsställelse i att förnedra och misshandla andra människor.
Hellbrands bok är registrerande och kylig i språket, jag får följa med i några scenarion (iscensatta övergrepp) som gruppen genomför, blandat med polisförhör med förövarna där deras bakgrund avslöjas.
Det som är mest intressant med Scenario X är frågan om under- och överordning; Om en överklasskvinna betalar en grupp människor för att bryta sig in, misshandla, förnedra, kalla henne borgarfitta och slutligen förgripa sig på henne på matsalsbordet - vem är det som har makten då? En läckert beskriven del av detta scenarios dissonans är när ovan nämnda överklasskvinna tillrättavisar en utav kvinnorna i gruppen för att hon inte skall fläcka ner en av tantens vackra och dyrbara klänningar:

Det är M som drar upp henne från golvet, eller är det två? Hon hittar inte riktigt balansen, glider mellan dem som gelé. Och han höjer handen igen. Det är helt i sin ordning, förstås, ändå rycker hon till. Stelnar. Ryter i åt dem:
- Nej, inga märken! Inte i ansiktet.
Och de stannar upp.[...]
Flickan med ögonen håller fortfarande chokladasken, iklädd den dyra klänningen, fingrarna kladdiga av choklad. Men värdinnan har med ens tappat tålamodet, har inte längre lust. Och hon skärper rösten ytterligare:
- Var försiktig med klänningen! Det där går inte bort.

Maktperspektivet i båda Hellbrands böcker är intressanta. Är den underordnade alltid den som inte har någon som helst makt, som är helt hjälplös i alla lägen? Är den överordnade alltid den som sitter på all makten? Jag funderar på möjligheten att undersöka Scenario X med hjälp av min kära Foucault.
Förmodligen är jag bara intellektuellt utsvulten.