Illitterata tjuvar

Jag fortsätter min Joyce Carol Oates-frossa. Just nu är det Missing Mom eller Älskad, saknad. Det är det där med översättningar såklart, men boken är bra. Jag blir alltid så sorgsen när jag läser/ ser film som behandlar någons förälder/föräldrar som går bort. Tanken är oförståelig för mig, som har mina båda föräldrar kvar i livet. Boken börjar:
Sista gången man träffar någon och inte vet om att det är sista gången. Och om man bara då hade vetat allt det som man nu vet. Men det gjorde man inte, och nu är det för sent. Och man säger till sig själv: Hur skulle jag ha kunnat veta, jag kunde ju inte ana någonting.
Det är vad man säger till sig själv.

Det här är min berättelse om saknaden efter min mor. En vacker dag kommer den också att bli din berättelse, på ditt alldeles egna sätt.

Boken fyller mig med vemod, sorg... men kanske också en smula tröst. Att få höra av någon att det är såhär det kan vara, att sakna och att sörja.
Som vanligt är Oates fenomenal på att fånga det där vardagligt ohyggliga. Att läsa henne är, på gott och ont, att veta vad man får sade jag till D häromkvällen när vi var på promenad med Elliott. Såpass mycket har jag ändå läst av henne nu.

Helgen har varit så obeskrivligt varm, förmodligen i minsta vrå av Sverige.
Jag har spenderat den på balkongen, i hängmattan, med iskaffe, god mat och D. Jag hann även med en tur till Gröna Lund på lördagkvällen med K och Å. Detta har blivit något av en tradition för oss, att åka en kväll om sommaren till Gröna Lund för sockervadd och åkande attraktioner tills vi är vimmelkantiga. Så även i lördags; 10 attraktioner senare stapplade vi tillbaks till våra hem och fullkomligt däckade. Tänk att det är så fantastiskt kul att bli runtslungad i en jättestor maskin!
Söndagen, och tillika sista semesterdagen, skulle spenderas vid en sjö. Dessvärre upptäckte jag att jag haft inbrott i mitt källarförråd, så simmandet blev fördröjt några timmar. Som tur är har jag inte förvarat några värdefulla ting där. Jo, värdefulla för mig såklart, men knappast för någon annan.
De prydligt uppställda kartongerna var kringslängda i hela förrådet och fullständigt urrivna. Jag kunde inte ens se vad som var stulet eftersom mitt förråd var låst med ett främmande hänglås.
En kartong med böcker/brev stod mitt på golvet. Den hade personen/personerna inte brytt sig om att slita ur. Ilitterata tjuvar således?
...och jag ler lite i mjugg.