Att göra det man inte skall

När jag är stressad över något har jag en tendens att göra helt andra saker än det jag skall.
Som till exempel inreda nya arbetsrummet med sambon, rensa ur bokhyllan eftersom syster skall komma och hämta den senare ikväll, planera för och drömma om en läsecirkel med N, läsa andra böcker än de som är relevanta för källan till min stress: hemtentan.

Ibland kapitulerar jag bara och går och lägger mig. C-uppsatsen i vintras var anledning mycket sömn. Jag sov mig igenom hela uppsatsen känns det som, är det så det är att vara narkoleptisk? Som River Phoenix' karaktär i My own Private Idaho. Man bara somnar när något stressande händer, kopplar bort - tack och adjö, rullgardinen ned.
Men, jag klarade den - uppsatsen.
Det hjälper att tänka på något annat en stund. Oftast klarnar det då. Ju närmre jag kommer deadline, desto mer skärps koncentrationen.

Till litteraturen jag inte skall läsa hör idag Dikter 1972-2003 av Kristina Lugn. Jag fastnar hos henne ibland. Det är sorgligt att läsa henne, hon illustrerar otrolig ensamhet, kärlek och uppsluppen humor... det är känslor jag inte kan riktigt sätta ord på, men de fastnar i hjärtat och täpper till i strupen. Jag blir oftast väldigt berörd. Och jag gillar hur hon laddar orden med ny mening. Effekten av kollisionen mellan gamla ord och ny mening.


Jag vill inte lämna denna världen.
Jag vill inte att denna världen ska lämna mig.
Vi lever i en demokrati.
Jag röstar för att de levande i denna världen
ska vägra lämna mig i från sig.
Om detta förslag avslås yrkar jag härmed
att förhandlingar omedelbart inleds
med ambassaden i Dödsriket.
Jag vill avtjäna straffet
i mitt fosterland.

Ur Hej då, ha det så bra! (2003)