Hej då, jag går nu

Fortfarande svävande efter resan till Island. Jag omger mig av musiken (Múm, Sigur Rós, Amiina), minns dofter och känslor. Svaveldoftande duschar på morgonen, hett vatten som väcker ögonen och kroppen till liv. Vandrar på gatorna här hemma och förvånas en smula av väggarna, som är så kala. Nakna på färg, uttryckslösa.
Solen är här igen, det knoppas och brister runtom mig. Solens strålar i mina ögon, kysser fräknar över mitt ansikte.
Jag fotograferar det lilla jag ser, små klistermärken och enstaka ord; Akayism's rådjur, när jag ser det.

Igår gick min Lilla Vild bort.
Jag gick fram till buren och hälsade henne adjö igår eftermiddag, det var öppet som vanligt. Jag skulle till stan och fika med N. Lilla Vild kom fram och nosade på mig när jag sa hej då jag går nu, vi ses senare. Inte mer med det.
När jag, D och två vänner kom hem efter Einstürzende Neubautens spelning på Berns, igårkväll, var hon död. Det såg ut som om det skett hux flux. Knall och fall. Kanske någon blödning i hjärnan, kanske hjärtat bara slutade slå. Hennes kropp var kall, men inte stelnad. Länge satt jag med henne i knät, lika oförstående som jag alltid blir när de små familjemedlemmarna bestämmer sig för att tassa vidare.
Två år gammal Liten Vild. Den sista råttan av dem alla.
Buren gapar tom idag, inget prassel, ingen att dela min lunch med idag. Det är märkligt tyst och jag har svårt att finna koncentrationen.
Jag skall städa ur buren, och sätta ut den till försäljning. Senare.

Bild: Glósóli - Sigur Rós