Reykjavik var gatukonst.
Överallt fanns konst och kreativitet. Titta upp, titta in. Gå runt och känn, gå in på innergårdarna bland de vindpinade och stormrövade men färgglada husen. Se bakom, innanför, förbi. Se upp på gatuskyltarna, se elskåpen och klistermärkena bakom skyltarna.
Jag är sprängd av intryck när jag går hem till vandrarhemmet sent på kvällen.
Jag ser all energi, ser tristessen som förmodligen genererat allt detta. Tänk att bo på en ö mitt i havet? En ö som det tar tre dagar att bila runt på. Vilken ångest jag skulle få. Människorna har inget annat att göra än att skapa - en anledning så god som någon. Inte undra på att så mycket vackert kommer härifrån - musik, tavlor, konstverk, keramik, kläder. Allt möjligt.
Nu är jag hemma i Sverige igen, med sina cleana, institutionslika väggar. Dyker det upp minsta tag tvättas den bort illa kvickt. Tråkigt.
Varför inte lysa upp fasaderna med färgexplosioner och budskap?
Jag fick med mig en bok hem Icepick - Icelandic Street Art. Många av konstverken som finns i boken har jag själv sett och fotat under veckan, men boken är fascinerande och mycket vacker. Jag kan titta i den många gånger, man finner alltid nya saker.
Och så mycket motstånd mellan raderna, mellan de omålade ytorna.
Givetvis var resan till Island mycket annat också- mer än bara Reykjavik. Vacker, karg, natur. Vidsträckta vidder av blåst och lavastenar.
Jag är hemma igen nu.
Bild: Vägg i Reykjavik, Island.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar