Lars von Trier. En märklig men absolut begåvad man.
Jag minns när jag för första gången stiftade bekantskap med dansk film över huvudtaget. Det var sent en höstkväll år 2000 i ett studentrum i Haninge. Filmen var Tomas Vinterbergs Festen. Den var som ett slag i magen, filmad med skakig handkamera men med en briljant intrig som definitivt skiner igenom den gryniga bildkvalitén. Att se Christian göra upp med sin gamle patriark till far, på dennes 60-årsfest är filmskapande av stora mått.
Tidigare hade jag aldrig sett någon Dogme-film (även om jag varit nyfiken på ovanstående Triers Idioterna, som faktiskt gjordes efter Festen). Enligt tio regler/dogmer (som behandlar bla a ljus, ljud och kulisser) skall filmen skapas. Dessa regler formulerades av Tomas Vinterberg och Lars von Trier och har resulterat i en rad dogme-filmer från olika länder, men främst från Danmark. Sedan dess är jag fullkomligt såld på konceptet. Och på dansk film överhuvudtaget. Och alldeles definitivt på filmer signerade Lars von Trier.
Så nu läser jag Trier om von Trier , det är intressant att läsa om hans fria uppväxt (vad nu frihet betyder i sammanhanget, von Trier verkar uppenbarligen varit ett mycket neurotiskt barn), men desto mer intressant är att läsa tankar kring hans många filmer. Det är mycket ord som jag inte förstår, som behandlar filmtekniska ting, men det gör inget.
Till mina favoriter av von Trier hör serien Riket, Breaking the waves och Idioterna. Dancer in the Dark etsade sig fast i hjärtat och jag minns att den påverkade mig såpass att jag plötsligt grät otröstligt, då jag kom ut från biografen. Jag har ännu inte sett om filmen, trots att den är så bra. Likaså Dogville måste lovordas, speciellt för lösningen med kulisserna, de uppritade husen på studions golv. Det är så effektfullt!!
Med spänning väntar jag på hans nya film Antichrist.
Vidare har Stig Björkman också gjort en intervjubok med Joyce Carol Oates. Anteckning till jaget: se till att läsa denna.
Annars fortsätter det regna idag, att sova bort dagen för att orka jobba inatt, kommer inte vara ett problem.
7 kommentarer:
Jag såg Idioterna av en slump och sedan blev jag fast i dogmaträsket.
En film som jag vill rekommendera är Mifune av Sören Kragh Jacobsen. Se den!
Japp, jag har sett den med.
Har en box med dogme-filmer här hemma.
:P
Visst är boken bra, jag älskar Lars von Trier, hans filmer får mig alltid att känna mig priviligerad. Som att gå in i en värld som man annars aldrig skulle ha upptäckt. Stig Björkman har även skrivit om Woody Allen och Ingmar Bergman och såklart om Oates och alla är dom lika bra.
Hans senaste film var också fantastiskt rolig, Direktören för det hele, om du inte redan sett den.
Jag har faktiskt inte hunnit se denna ännu, men det skall åtgärdas snarast.
Dock har jag senaste två veckorna haft Riket-race hemma.
Jaså! Jomen du har helt klart en poäng. Hade förmodligen blivit en annan inlevelse om det inte hade varit så mycket folk med :) men yep, klart den ska ha en chans!
Filmen "Festen" är en enormt bra film, hemsk, obehaglig, tragiskt, sorglig, "full-i-fan", modig eller som du själv skriver "ett slag i magen".
Skådespeleriet blir alltid mycket mer framträdande i dogmefilmer.
Åhhh, ja !! Dancer in the dark, shit vilken knusare till film och ingen jävel jag kände tyckte om den !!
Idoter :)
Men ugen, kommer du här och bekräftar mina känslor, visst är livet fruktansvät vacker ibland !!
Skicka en kommentar