Om att skriva

"As soon as you start writing, even if it is under your real name, you start to function as somebody slightly different, as a 'writer'. You establish from yourself to yourself continuities and a level of coherence which is not quite the same as your real life... All this ends up constituting a kind of neo-identity which is not identical to your identity as a citizen or your social identity; Besides you know this very well, since you want to protect your private life."
- Michel Foucault (min kursivering)

Jag googlade på Michel Foucault, för att dämpa tristessen och försöka jaga väck tröttheten på jobbet inatt, och fann citatet ovan.
Det är inget som är nytt - egentligen. Det är för min del uppenbart att jag ikläder mig en roll när jag skriver och publicerar de tänkta tankarna på internet, tillgängligt för folk och fä. För visst är det så att jag lösgör mig från mig själv när jag skriver. Jag kan skriva som mig själv, den som är L, men samtidigt är det ju inte det som är jag. Det är en konstruerad och tillrättalagd version av mig och jag gör mig själv här definitivt till en ny version, en version med bättre ordförråd och oftast noga genomtänkta formuleringar. Det är inte det här som är essensen av L. Vad är det förresten?
Med det menar jag inte att man inte skall ta på allvar vad folk skriver, men det är ett viktigt citat som belyser vad vi alla måste ha i åtanke när vi klickar runt och läser vad människor väljer att häva ur sig i bloggar och på diverse andra forum, där vi inte direkt kan koppla de skrivna orden till kroppen.

För övrigt bör tilläggas att jag håller på att utveckla en ordentlig Michel Foucault-mani. Det har tagit några år, sedan jag för första gången kom i kontakt med hans teorier om makt och motstånd, men ju mer jag läser desto mer fascinerad och intresserad blir jag.
Ibland - som korta glimtar på några sekunder - inser jag att jag förmodligen är nördigare än vad jag någonsin trodde att jag kunde vara.