Om att må bra

Jag har att göra hela tiden och jag trivs med det. Även om jag kan vara stressad ibland. All stress är inte negativ stress. Ett visst mått av stress gör mig bara motiverad att fortsätta, att pressa hårdare. Andra dagar ramlar jag ihop i en hög och är så trött att jag bara vill gå sönder.

Just nu håller jag Uppsala Universitet-ångesten stången. Jag pysslar med det jag gör - nu. Jag hinner resten - sedan. Jag är inte gammal än, det är inte för sent.
I tisdags natt jobbade jag hos B. Hon hade oturligt nog brutit sin arm, så vi satt på akuten nästan hela natten. Det var jobbigt såklart, att se att hon hade så ont och att inget kunna göra men bra också - att vara där ändå och finnas till hands.

Jag gick av mitt pass klockan 7 igår. På vägen hem i rusningstrafiken läste jag Gränslösa kläder av Sverker Lindström, till kvällens sista seminarium i Mode och kropp i ett historiskt perspektiv. Kursen är framme vid globaliseringens baksidor med sweatshops i asien och ifrågasättandet av var våra kläder kommer ifrån. Det är becksvart läsning i stil med Naomi Kleins No Logo. Jag mår mest illa och tänker att inget har hänt på hundra år. Vi har bara flyttat problemet längre bort från oss. Syns inte - finns inte - skygglappar på.
Det går inte att komma bort ifrån. Det kommer alltid finnas de som tar de där jobben och vi i väst, inklusive jag själv, som köper kläderna. För hur ska jag inte kunna göra det? Var finns det rättvisemärkta kläder? Och om det nu är rättvisemärkt, hur vet jag att föreskrifterna verkligen efterföljs? Hur vet jag att inte de anställda på fabrikerna blir tillsagda vad de ska säga och att lokalerna snyggas till innan inspektörerna kommer?
Och över alltihop finns de där storföretagen som bara håvar in pengar.
D säger att man kan köpa kläder från oberoende designers, via internet till exempel. Ja, visst kan man det, men var har de i sin tur köpt sina tröjor som de använder sig av? Förresten är det problematiskt eftersom denna valmöjlighet är förbehållen dem som har ekonomin till det.

Jag kommer hem, hungrig. D har gjort ett par smörgåsar innan han gick till jobbet. Jag äter dem i sängen, läsandes City of saints and madmen av Jeff VanderMeer, som jag fick av honom i julklapp. Det är en fascinerande historia om staden Ambergris och en kärlekskrank präst. Och svampar och tvångsmasturberande helgon. Hittills. Vad som väntar härnäst har jag ingen aning om, jag har bara läst fyra kapitel.

Jag sover till 15.30 och sedan upp, vakna till, och iväg till skolan för avslutande seminarium.
Jag är nöjd med mig själv. Och jag är stolt över mig själv. Kursen har varit lärorik och mycket intressant. Jag har klarat alla inlämnings-essäer och skrivit VG och MVG på dem.
Så, just nu mår jag bra. Jag kom hem igårkväll, efter ett mycket stressigt dygn men till en kärlek som kramade mig och hälsade mig välkommen hem.
Idag skall jag börja titta på min hemtenta i Homosexualitetens historia och kultur. Livet rusar vidare men jag trivs just nu med det. Och det är det jag måste minnas - det jag klarar av riktigt bra, hellre än det som är motigt.