Intellektuellt arbete

Det är en utmaning att tänka annorlunda.
Det jag gillar med teorier är att de tvingar mig att tänka annorlunda. Det är något trivsamt med att inte ha svar, raka svar, på allt. Att diskutera för att märka att jag måste tänka längre, att världen blir mindre och mindre svart/vit. Jag märker att jag verkligen utvecklas genom tankarna.
Jag ser det tydligast om jag tittar tillbaka på alla år jag kallat mig feminist. Det har liksom förskjutits en smula. Nu vet jag inte längre vad jag skall kalla mig. Är det ens viktigt?
Det som är viktigt är att alla läser, att alla människor lär in och lär om. Att hela tiden tvingas tänka och ifrågasätta sina egna åsikter kan inte vara annat än nyttigt. Det är enligt mig definitivt en förutsättning för att inte fastna i färdiga åsiktspaket där man köper ett färdigtuggat kit man skall kasta runt omkring sig.
Jag menar, om vi nu kämpar för jämställdhet i det här landet men jämställdheten i sig bygger på heteronormativa föreställningar - då faller ju allt ihop. Allt brister i fogarna. Jag vill läsa mer om allt.
Det snurrar mest runt uppe i huvudet just nu och det är onekligen spännande att leva.

Dagens boktips: Queersverige - Don Kulick [red.]