onsdag, augusti 27, 2008

Om barnlitteratur och min Hemliga Bokvän

Natt på arbetet, återigen.
Vilsenheten finns kvar i systemet och jag läser Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry återigen. Jag har inget minne av att jag läste den som barn, men jag minns att den sattes upp som barnteater i en fotsvettsstinkande gympasal.
Jag var kanske kring 8 år och vet att jag mest tyckte berättelsen var märklig. Jag minns skådespelarens blonda, lockiga hår och rosen i glaskupan. Jag minns att planeterna var väldigt små. Jag förstod inte alls.
Jag tycker mycket om barnlitteratur. Det är häftigt att läsa om, när man har blivit vuxen. Det är häftigt att lägga märke till nya saker, nya tolkningar i och med att man själv har växt upp.
Nu läser jag igen, rörs och tar till mig:

"'Goodbye,' said the fox. 'And now here is my secret, a very simple secret: It is only with the heart that one can see rightly; what is essential is invisible to the eye.'"

Min hittills starkaste vuxna läsupplevelse av barndomsläst barnbokslitteratur är Barbro Lindgrens Jättehemligt. Jag minns när jag läste den då jag var liten, runt 10 år gammal. Det är hennes egen dagbok från när hon var liten. Dagboken tar upp stora händelser; döden, bästisar och icke-bästisar, andra klasskamrater, depressioner, att inte vilja leva.
18 år senare läste jag den igen i samband med en kurs i barn och- ungdomslitteratur. Boken är fortfarande väldigt bra, men nu har den fått andra dimensioner. Vuxenläsningen av boken gör mig väldigt ledsen.

Jag har förresten bestämt vilken bok den Hemlige Bokvännen skall få. Det är ett stycke mycket god litteratur må jag säga. Undrar vad jag skall bestämma för bra prassel? Men nog känns det verkligen svårt att bestämma utifrån vederbörandes svar, vår smak för god litteratur är ganska olika. Tänk om h*n tycker det är helt värdelöst?
Jag drabbas plötsligt av en smula panik; tänk om jag får böcker som jag verkligen inte tycker om? Fast å andra sidan, vad gör det? Fördomar är väl till för att sprängas, liksom gränser är till för att överträdas. Jag tycker överraskningsmomentet är mer spännande än själva överraskningen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas verkligen inte jag skickar nåt du inte gillar. :P
Men tänkte fråga, du nämnde en del genrer som du gillade. Hur mkt har du läst av dem och kan du några författre eller liknande som du är nyfiken på i de olika genrerna?

marlan sa...

Oh, det är en mycket svår fråga. Spektrat är ju så brett faktiskt.
I skrivande stund kan jag inte komma på något vettigt att svara på den frågan.
Jag har läst väldigt lite ny litteratur, eftersom jag pluggat och mest läst enligt den litterära kanon. Jag kan väl säga att jag är nyfiken på det mesta bara inte de nedanstående författarna som jag absolut inte alls är intresserad av.
Det lät kanske lite konstigt?

Anonym sa...

Oki, ska tänka på det när jag går på bokjakt. ;)
Tack för svaret!