Massiv boklördag

DN's Boklördag är förödande att läsa, men det är skönt att sitta och långsamt vakna till liv så här på helgen - läsa tidningen, äta frukost. Bläddra bland sidorna, läsa lite här och där. Ta en macka till. Jag skaffade prenumerationen på pappers-DN enkom för att jag behövde komma upp om mornarna och äta frukost, för att ha en anledning att sitta ner, vakna och äta frukosten ordentligt om mornarna.
Det är som att klicka runt på alla litterärt inriktade bloggar och få tips och idéer om vad man bör läsa härnäst. Jag överöses av Vilhelm Mobergs brev samlade i två volymer av Jens Liljestrand. Sedan jag läste litteraturvetenskap har jag varit fascinerad av Vilhelm Moberg, främst efter att ha läst en intressant avhandling - Emigrant i moderniteten av Ola Holmgren. Det är mer Vilhelm Moberg som person som appellerar mig, snarare än hans böcker faktiskt. På den mentala "Att läsa- listan" ligger dock emigranteposet och har gjort så länge.

Medan jag läsande äter müsli, dricker kaffe läser jag om Junot Díaz som skrivit
The Brief Wondrous Life of Oscar Wao - jo den läggs också till läslistan, inte minst därför att den berättar en del av Dominikanska Republikens historia, under blodigt diktatorstyre. Historia är alltid intressant, jag har märkt att jag gärna läsa litteratur som berättar om andra länders histora för mig. Jag ler lite åt artikelförfattarens reflektion av att Díaz bor i New Jersey men INTE lyssnar på Bruce Springsteen. Måste man lyssna på Bruce Springsteen för att man bor i New Jersey? Måste man lyssna på karln alls, frågar jag mig.

Igenkänningsfaktorn är hög i artikeln som behandlar Lavinia Greenlaws självbiografiska bok Musikens betydelse för flickor. Det handlar om att ha ett intresse som inte tas på allvar, utifrån ens kön: Killar lyssnar på musik och har all rätt i världen att göra det och kunna tala om det, tjejer kan inte förstå sig på musiken och ha åsikter om den, alls. Som tjej skall ens intresse i första hand vara utseende och det motsatta könet, inte skivor, spelningar och annat musikrelaterat. En tjej förväntas inte vara framme i mosh piten på valfri konsert till exempel.
Artikeln manar till en tillbakablick hos mig. Numera köper jag väldigt sällan cd-skivor, men jag har en rätt imponerande samling som jag förrut gärna hade framme, noggrannt sorterad. Nåde den som plockade med dem utan att stoppa tillbaka. Råkade någon man (ja, för detta tycker jag är ett uteslutande manligt fenomen) som inte kände mig, vara på besök i mitt hem imponerades denne snabbt av min dyrbara samling och förvånades över att "en tjej kan ha så många skivor och veta så mycket om musik". Det var till och med någon som sade det en gång vill jag minnas, att jag hade mycket skivor och ett gediget intresse, "för att vara tjej". Jaha, vad svarar man på det?
Likgiltig skepsis mötte mig också då jag under en dag gick runt i flertalet skivaffärer i vår fina huvudstad, sommaren 2000. En synande blick upp och ner och så: "neej, vi behöver inte folk". Det kan ju förvisso säkert ha varit sant, men jag har svårt att bortse från att mitt kön säkert spelade in.
"Att män skriver kärleksfullt och detaljerat om sitt förhållande till musik är vanligt. Kvinnor som gör det är mer sällsynta." skriver artikelförfattaren i DN och sätter fingret på exakt varför jag vill läsa Greenlaws bok; För att få läsa en annan kvinnas passionerade ord om något hon älskar och hur den kärleken påverkar. Jag har saknat och vill ha den spegelbilden.

Så åter till historien. Efter den sena frukosten åkte jag och Maskinisten hem till P och åt kaka, då hennes A fyllde 3 år. Med mig hem fick jag den försenade 30-årspresenten: Statarnoveller vol. 1 och 2 av Ivar-Lo Johansson, Soldatsviten och Porten kallas trång av Jan Fridegård. Jag har som bekant inte läst mycket av våra svenska arbetarförfattare, detta tyckte P hon skulle råda bot på.
Statarnovellerna är två riktigt gamla utgåvor, lite nötta och gulnade och så doftar de sådär som gamla böcker gör. Jag trycker näsan mellan sidorna, myser och ställer dem uppe på garderoben i alkoven/biblioteket. För senare.