Vi skulle egentligen gått pch sett Svarta vykort i måndagskväll. jag bokade biljetter redan för en månad sedan.
Dessvärre blev det inget av med mina planer. Brist på pengar, tid och handlingskraft skulle man väl kunna säga att det berodde på.
Förmodligen har finaste Lola funnit ett hem nu. En kille var här och charmades av unga frökens energi häromkvällen.
Det känns sorgligt att hon flyttar, hon har ändå bott hos oss i mer än tre månader. Det är lite skrämmande att slussa henne vidare, även om hon säkerligen inte kommer lida brist på kärlek och omtanke i sitt nya hem. Jag är orolig för hur det skall gå, om de kommer att trivas med henne, om hon kommer att trivas etc.
Samtidigt skall det bli skönt, på det sättet att jag nu kommer att kunna försöka ta tag i mitt liv och mina studier igen. Jag kommer att kunna gå till biblioteket och studera, ta mig runt lättare. Jag har under dessa månader insett att jag nog inte är en s k hundmänniska.
Så det blir ingen mer hund i familjen L&D. Möjligtvis en nakenkatt (pga av D's allergi), kanhända. Vi har skämtsamt talat om att denna nakenkatt skall få heta Michel Foucault, efter min favoritfransos.
Jag har även funderat på att skaffa två (eller fler) råttor igen. Jag kan inte leva ett liv utan djur, de måste få vara med. Innan jag skaffade Disa och Fiona (mina första råttor) för 4 år sedan, hade jag inte levt med djur sedan jag bodde hemma. Vilket fattigt liv! Sedan dess kan jag inte tänka mig att leva ett liv utan fyrfota vänner.
Och nu kommer äntligen Kapten Lugg kunna flytta ut från badrummet (där han har fått bo för att få vara ifred från Lola), då blir han glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Lola var då en söt sak, kan förstå att du kommer att sakna henne. Själv hade jag levt med djur hela mitt liv tills jag träffade min kära make, som är så allergisk och inte världens mesta djurälskare. Så min hund som jag hade då fick jag sälja och konstigt nog upplevde jag en frihet att inte alltid ha en hund att ta hänsyn till. Som behöver mycket tid och kärlek. Nu drömmer jag om en hund ibland, men jag vet att det kommer inte bli av, innerst inne tycker jag nog om min frihet.
Håller med skribeten ovan. Lola ser sockersöt ut. Jag förstår dock vad Du menar med bunden. Man blir ju det av djur, på gott och ont kanske. Jag har varit djurlös sen min före detta sambo blev allergisk mot katt. Och vi fick skaffa nya hem till våra tre Norska Skogkatter. Det gjorde ont i hjärteroten. Saknar det titt som tätt. Men min livsstil just nu, med allt omkring flyttande gör att jag avvaktar med att skaffa en fyrfota kompis.
Säger hej till att börja med! Men också – vad vore livet utan fyrfota vänner? Själv är jag varannanhelgsmamma till familjens två hundar. Så snart jag vet lite mer var jag kommer att arbeta och bo hoppas jag dessutom få sällskap av kanske en kanin (Kapten Lugg var väldigt söt!) eller katt. Råttor är mycket trevliga, men tyvärr är jag allergisk :-( Efter att har hjälpt till på ett djurhem ett tag vet jag dessutom hur många djur som verkligen behöver ett nytt och kärleksfullt hem.
Våran ena hund har sådan separationsångest att det krävs timmar av förberedelser plus märgben för att man skall kunna lämna honom ensam en halvtimme. Där kan man tala om att vara bunden. Ändå skulle jag inte kunna klara mig utan honom. Dessutom finns det ingen som skulle vilja ha honom. Det är skönt när man kan känna att man kan lämna dem vidare till ett bra hem.
Skicka en kommentar