Jag är en smula kritisk till att lyssna på inläsningar, mest för att det är en större utmaning för mig att lyssna på en text, snarare än att läsa den. Det kräver en del koncentration och jag har en del myror i kroppen. Häromveckan lyssnade jag dock lite på The Hitchhikers's Guide To The Galaxy, inläst av Douglas Adams, men jag hade tankarna på så mycket andra håll att jag hade svårt att hålla mig kvar, trots att jag redan läst berättelsen för flera år sedan.
Jag blev idag varse om en inläsning av sci-fi-novellen Sticky Wonder Tales, skriven hösten 2006 av Hugh A.D. Spencer. Här får vi följa brevväxlingen mellan två bröder, Stephen och Andrew, som båda genomgår fysiologisk och mental mutation, sponsrad av regeringen för att tillgodogöra sig kunskap om främmande livsformers telepatiska och teknologiska förmågor.
Brevväxlingen börjar med: "Hey, Squiffy: Sorry to hear about the bowel infection. Even sorrier to hear that it's one of the intelligent ones."
Den 24 minuter långa inläsningen är både rolig och ganska grotesk, med sakliga reflektioner över de nya egenskaperna som de båda kropparna och sinnena genomgår: "...you shouldn't use your merging abilities without training, and in particular you shouldn't do so with your friends and family present." konstaterar Stephen efter att han, av misstag, råkat smälta ner sin sons Power Rangers-figurer inför dennes ögon.
Vidare förändras Stephens fysiologi såpass att: "I can now see lower frequency sound waves and I don't need solid food anymore. This make grocery shopping a little more complicated but the family hasn't complained too much."
Om Hugh (A.D) Spencer vet jag ingenting. Lite hastigt sökande här och var har resulterat i att jag vet att han skrivit flera noveller som publicerats i ett kanadensiskt sci-fi-magazin som heter On Spec. Ibland kallar han sig för Hugh A.D. Spencer, ibland bara Hugh Spencer, jag antar att det är samma person.
Lyssningen var i varje fall riktigt givande och jag rekommenderar att ni lägger en halvtimma på att lägga er i eventuell soffa med eventuell laptop på magen, en kopp te nära till hands och lurar med en hisnande brevväxling i öronen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Svar: Nej nej, huvudfrisören (ja, det är ett ganska speciellt ord) behöver ingen dator - hon dansar pardans! Jitterbugg, lindyhop, avancerad bugg etc. Vad mer kan man begära? ;)
Ja, hörböcker kräver mycket mer koncentration än "vanliga" böcker. Det måste vara något riktigt bra, annars vandrar tankarna iväg. Ska lyssna på den där Spencer, låter intressant!
Gör så!
Den är riktigt rolig faktiskt, om än något morbid.
Skicka en kommentar